Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl IX, Sigismund och den förste falske Dmitrij. Polsk-ryska intriger mot Sverge (1605—1606) - Hans förhållande till oppositionspartiet i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
lämna de sändebud, som från denne upprorsmakare kunde
väntas till Moskva. Samtidigt utbad han sig, att den kunglige
bastarden i Uglitj icke måtte hedras på ett så öfverdrifvet och
oförtjänt sätt som under tsar Boris. På dessa Sigismunds
äskanden visade sig Dmitrij tillmötesgående, ehuru han uttryckte sitt
missnöje öfver att konungen icke beskärde honom den åtrådda
tsartiteln. Han lofvade att eftertryckligt förmana den svenske
usurpatorn att falla till föga för Sigismund, och han skickade
prins Gustaf i förvisning till Jaroslavl. I vederlag för Severien,
som han ej ville afstå till Polen, lofvade han endast en
penningsumma, liksom han förklarade sig villig att med subsidier
understödja Sigismund, då denne ginge att återeröfra sitt arfrike.1
I själfva verket hade tsarens anfallsplaner mot Sverge redan
undanskjutits för mer lockande intriger. Dmitrij hade redan
under sin vistelse i Polen trädt i beröring med Mikolaj
Zebrzy-dowski och de kretsar af den polska adeln, som vid denna tid
reste sig till våldsam opposition mot Sigismunds personliga
regemente, hans jesuitiska kamarilla och hans habsburgska
förbindelser. Medan denna rörelse alltmer spridde sig i Polen,
särskildt bland dess protestanter, och småningom öfvergick till
ett i konstitutionella former bemantladt uppror (rokosz), synas
de missnöjda ha inledt hemliga underhandlingar med Dmitrij i
syfte att för vissa eventualiteter erbjuda honom Polens krona.
Men dessa vidtsväfvande planer tycktes tsaren alltför ovissa och
vågade, och han visade sig därför trots lockelserna icke nog
snar att lyssna till projektmakarnas penningkraf.2 I stället lät
han i Krakov genom ett sändebud afsluta giftermålet med
Maryna Mniszech, enligt latinsk ritus och i den polska
konungafamiljens närvaro (nov. 1605). Det småningom växande
missnöjet i Ryssland öfver den nye tsarens uppkomlingsregemente
och kättarfasoner vann ytterligare näring genom detta för
moskovitisk åskådning anstötliga giftermål. Hierarkin och de
skattetyngda klosterbrödraskapen deltogo lifligt i den agitation, som
började igångsättas af tsarens världsliga vedersakare. Ätten
Sjujskij, som vid Dmitrijs tronbestigning ådragit sig tsarens
misstro och blifvit förvisad, men snart åter benådats, satte sig
1 Sobr GG II, 213 f. (jfr 263 £.); Hirschberg, Dymitr, 154 f.;
Ban-tysj-Kamexskij, Perepiska, 59 f.; Pierling III, 250 f.
* Om denna ännu dunkla episod i tidens historia har man fått någon
upplysning först genom Hirschberg, Dymitr, 173 f.; jfr Zjukovitj,
Sejrno-vaja borba, 477.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
