Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - Svensk beskickning till ryska gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
kejsaren och konungen af Spanien ämnade understödja Polen
med en till Archangel skickad flotta; om tsaren antoge
konungens erbjudande om fred och vänskap, skulle denne dock veta
hindra sådana anslag. Genom löften om ytterligare afslöjanden
angående papistiska intriger skulle man göra vojvoderna villiga
att utan vidare framsläppa den svenske budbäraren.1
Sedan Fredrik Tatz kort d^rpå ändtligen återkommit från
Moskva, men utan att medföra något besked från den nye
tsaren,2 fann sig konungen föranlåten att till denne aflåta ännu en
skrifvelse. Han beklagade, att tsaren liksom sina företrädare
icke tycktes bekymra sig om fredens bekräftande; det vore dock
visligt att i tid mottaga konungens fredliga anbud, och tsaren
borde därför utse kommissarier att möta svenska ombud vid
Systerbäck till io aug. I annat fall kunde konungen se sig
nödsakad att söka försoning med polackerna och begagna sig
af oredan i Ryssland för att vinna territoriell utvidgning.8
I den instruktion, som konungen fastställde för sina utsedda
kommissarier, visade han sig i det hela hålla fast vid sina förra
anspråk och argument. Han befallde dem att först på det
kraftigaste besvära sig öfver de oförrätter, som han ansåg Sverge
ha lidit från rysk sida; liksom förut skulle man särskildt
framhålla, att ryssarna stämplat mot svenska fästningar, undsatt
polackerna med proviant, kvarhållit konungens budbärare,
ihjäl-slagit svenska undersåtar, tagit olaglig skatt i Lappmarken.
Konungen hade däremot varnat och beskärmat ryssarna; han
hade dess större skäl att ändtligen begära skadeersättning,
särskildt med hänsyn till de förluster, som han genom Rysslands
tvetydiga hållning tillskyndats i kriget mot Polen. I första hand
skulle kommissarierna sålunda begära Nöteborg, Kexholm, Jama,
Koporje, Ivangorod och Kolahus, men småningom skulle de
afpruta sina anspråk och till sist endast fordra Rolahus. De
skulle låta sin vederpart förstå, att man på svensk sida väl
kände till Rysslands trångmål och de faror, som hotade det från
polacker, turkar och tatarer: de skulle också låta påskina, att
den svenske konungen mottagit fördelaktiga fredsanbud från
1 Karl IX till Arv. Tönnesson 14 juni 1606, till Sam. Nilsson samma
dag; ib. .
* Se sid. 102.
8 Karl IX till tsar Vasilij, Stockholm 8 juli 1606. RR. Brefvet sändes
med Bernt Nyman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
