Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
lig såsom en folktom och öde ort.1 De vid gränsen väntande
svenska kommissarierna hade från vojvoden i Nöteborg fatt
mottaga liknande vänskapliga förklaringar, som dock också
hänvisade uppgörelsen till lugnare tider. Uttröttade af alla
und-flykter, bröto kommissarierna slutligen upp från gränsen, sedan
de anmodat Tönne Jöransson att kvarstanna och vid behof
tillgripa krigiska demonstrationer.2
Efter sin mot Bolotnikov vunna framgång ansåg sig tsaren
stark nog för att genom vojvoden i Kexholm afböja de
erbjudanden om hjälp, som under förstuckna hotelser kommo från
svensk sida. Svenskarnas rustningar vore alldeles opåkallade;
tsaren ämnade icke bryta freden och han njöte lugn och ro i
sitt rike. Det hade endast varit den kring Novgorod rasande
pesten, som föranledt de svenska budbärarnas kvarhållande.8 I
en ny skrifvelse till tsaren lät konungen emellertid trots dessa
officiella skönmålningar förstå, att han kände till upproret och
oredan i Ryssland, och han fordade klart besked, om tsaren
snarligen ville affärda sändebud till Ivangorod eller Systerbäck.4
Han hade för öfrigt icke uppgifvit sina planer att i Ryssland
fa värfva trupper, som därifrån kunde infalla i Littauen, under
föregifvande, att de affallit från tsaren, som sålunda icke skulle
kunna göras ansvarig för deras förbrytartåg.5 Då
underrättelserna från Ryssland förmälte, att kosackpretendenten Peter
alltmer utbredde sitt välde, lät han åter erbjuda sin hjälp åt
tsarens befallningsmän.6 I maj 1607 förspordes från Narva, att
kösackerna med polsk hjälp segrat vid Kaluga; konungen
tycktes alltså ett ögonblick vinna bättre utsikter att ändtligen få
spela Rysslands räddare.7
Kaluga var i själfva verket brännpunkten för det fortsatta
inbördes kriget; där belägrades Bolotnikov af tsarens trupper,
medan kosacktsaren Peter satte sig fast i Tula. Nya upprors-
1 Bantysj-Kamenskij IV, 139.
* widekindi 45 f. (/. u. 38 f.) Jfr konungens bref till kommissarierna
4 jan., till Arv. Tönnesson 5 juli 1607 (RR.) Widekindis uppgift, att Tönne
Jöransson med en truppstyrka varit utanför Kexholm och hotat denna fäst-
ning, torde böra upptagas med försiktighet.
8 Furst Mosalskijs svar på Arv. Tönnessons i febr. 1607 skrifna bref, i
utdrag cit. af Soloviev II, 847 f.
* Karl IX till tsar Vasilij, Upsala 19 mars 1607. RR.
6 Dens. till kommissarierna 14 febr. 1607, ib.
6 Dens. till Arv. Tönnesson 20 apr. 1607 (med bilagdt formulär), ib.
7 Dens. till dens. 15 maj 1607 (med bilagdt formulär.) RR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
