Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
detta mellanhavande synes konungen ha gjort ett försök att
draga den myndige vojvoden öfver på sin sida. Såsom en
Dmitrijs för detta troman hade Saltykov i själfva verket mottagit
ståthållarskapet i Ivangorod som ett slags hederlig förvisning;
liknande misstankar hade förmått tsar Vasilij att på samma
betänkliga sätt aflägsna furst Mosalskij till Kexholm.1 Konungen
hade fatt veta, att Saltykovs sympatier snarare närmade honom
till upprorspartiet och polackerna än till tsar Vasilij. Samuel
Nilsson fick därför befallning att försiktigt fresta hans trohet
med rundliga löften och sålunda söka spela Ivangorod öfver i
svenska händer. 2
I afvaktan på svar från Moskva förberedde konungen
emellertid en ny hänvändelse till tsaren. Den sedermera som
krö-nikeskrifvare och Rysslandsskildrare väl bekante Petrus Petrejus
och köpmannen Heinrich Kökerling från Narva affärdades i
sept. 1607 till Viborg för att efter Bernt Nymans återkomst
fortsätta till Moskva. De skulle frambära konungens förnyade
erbjudande att bistå tsaren mot det uppror, som papister och
polacker framkallat och som hölle på att alldeles ödelägga hans
rike. Tsarens befallningsmän hade visserligen fåvitskt afböjt
all undsättning, men konungen vore alltjämt villig att
efterkomma en anmodan härom till hans ståthållare i Narva och
Viborg; till erkänsla borde tsaren skänka konungen någon af
sina förnämliga polska fångar. Om han ville hämnas på
polackerna utan att öppet bryta stillesståndet af år 1601, vore
konungen villig att låta de af tsaren besoldade hjälptrupperna från
Lifland rycka in i Littauen och bränna Vilna, Ryssland tilL
gagn, men utan att tsaren skulle synas inblandad i saken.8
Konungens förre budbärare, Bernt Nyman, hade vid
dennzt-tid öfverlämnat sin herres skrifvelse till tsarens tromän i Moskva^
medan denne själf profvade sin lycka mot de upproriske
vid-Tula. Man förklarade för honom, att tsaren dragit på ett
krigståg mot tatarerna; i riket härskade fullkomligt lugn, och
hvarken mot inre eller yttre fiender hade tsaren behof af någon
undsättning.4 De nya sändebuden måste däremot länge vänta vid
1 Karamzin XII, 7.
8 Karl IX till Sam. Nilsson och Ped. Nilsson 23 aug. 1607. Ön)
sakens vidare förlopp är intet bekant.
3 Instruktion för Petrus Petrejus och Heinr. Kökerling 26 aug. 1607. Kop.
MuscovFörhandl. Kreditiv för Petrejus 27 aug. och memorial 1 sept. RR.
4 Bantysj-Kamenskjj IV, 139; Kostomarov II, 149 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
