Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - Det rysk-polska stilleståndets förnyande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii8
här. Denna ryckte öfver Kaluga till Mozjajsk, hvarigenom den
genaste förbindelsen med Polen säkerställdes. I juni tågade
predendenten mot Moskva och slog läger i byn Tusjino, i dess
omedelbara närhet. Medan detta allt starkare befästes, inleddes
ett ihärdigt småkrig mellan de belägrande och tsarens utfallande
trupper. I Moskva hade oron alltmera växt, och äfven tsarens
tromän böljade öfverlöpa till Tusjino för att erbjuda
röfvartsa-ren sina tjänster.1
Under hela denna tid, från nov. 1607, hade de polska
sändebuden kvarhålles i Moskva, men de diplomatiska trätorna
hade icke ledt till något resultat. Bojarerna upprepade
alltjämt sina besvär öfver konung Sigismunds förbund med den
förste pretendenten och fordrade det brutna stilleståndets
omedelbara bekräftande. De polska sändebuden ville icke inlåta
sig därpå, så länge deras landsmän kvarhölles i fängelse. Då
tsarens ställning under det växande upproret började blifva
kri-x tisk, kallades Gonsiewski och Olesnicki till Moskva, under sken
af en nådesbevisning vid tsarens förmälning. Men detta ledde
endast till nya yrkanden på de öfriga polackernas befrielse,
mötta i sin tur af nya moskovitiska klagomål. Tsaren fann
sig till sist föranlåten att kalla Mniszech och hans dotter till
Moskva och låta dem sammanträffa med sina landsmän.
Röf-vartsarens hotande närhet gjorde det alltmer önskvärdt att
komma öfverens med den polske principalen. Sändebuden
längtade bort från Moskva, men vågade icke mot sina
instruktioner bekräfta det tjugoåriga stilleståndet. Dock åvägabragtes
ändtligen en vänlig uppgörelse för tre år och elfva månader (25 juli
1608). Under denna tid skulle alla tvister för beständigt
uppgöras; ingendera makten skulle understödja den andras fiender.
Konung Sigismund skulle återkalla de polska äfventyrare, som
understödde pretendenten, och icke vidare tillstädja dylika
tilltag. Tsaren skulle däremot lösgifva och låta till Polen ledsaga
Mniszech med familj och öfriga polacker; Mniszech förpliktades
att icke förmäla Maryna med pretendenten eller låta henne
behålla sin härskarinnetitel.2
Den moskovitiska regeringen sökte sålunda begagna den
polske konungens auktoritet för att skilja röfvartsaren från hans
1 Platonov 360 f.
2 Fördraget tryckt, efter tsar Vasilijs förpliktelsebref till konung
Sigismund, hos Stjerbatov VI:3, 99f. Omförhandlingarna: Bantysj-Kamenskij,
Perepiska, 85 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
