Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Karl IX, tsar Vasilij och röfvaren i Tusjino. Förhandlingar om undsättning från Sverge. Fördraget i Viborg 1609. (1606—1609) - förbundsfördraget 1609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
krafven visade det sig, att ryssarna i enlighet med Skopins löfte
icke gjorde några svårigheter att afträda Kexholm; man trodde
sig senare veta, att de varit beredda att afstå äfven Nöteborg.
De yrkade i hvarje fall, att förhandlingarna i denna del skulle
hållas strängt hemliga, ty det kunde väcka förargelse, till och med
inom deras följe, att tsaren på detta sätt afstode en del af sitt
fadernearf.1 Den svenska planen på en diversion i Lifland
tjänade alltför öppet Sverges intressen för att kunna vinna
ryssarnas bifall. Lika litet kunde de vilja utlämna hela pskovska
området åt soldateskens roflust. Efter en tids öfverläggningar,
om hvilka intet närmare är bekant, hade underhandlarna
kommit till enighet; den 28 febr. 1609 afslöts det betydelsefulla
förbundsfördraget mellan Karl IX och tsar Vasilij. Hufvudaftalet
nedlades i ömsesidiga förpliktelsebref, som samtidigt utgjorde
vittnesbörd om den med korskyssning och edgång bekräftade
rättshandlingen. Det ingicks mellan de svenska kommissarierna,
å konungens och Sverges rikes vägnar, och de ryska
kommissarierna, å tsar Vasilijs vägnar, men på furst Michajlo
Skopin-Sjujskijs bemyndigande och ansvar. Teusinafreden bekräftades
för de båda potentaterna och deras efterkommande i eviga tider;
tsaren afstod hvarje anspråk på Lifland. Ett evigt
vänskapsförbund aftalades mot konung Sigismund och hans
efterkommande; ingendera parten skulle sluta fred med Polen utan den
andras vetskap och samtycke och utan att den andra däri
inbe-grepes. I enlighet med Skopins och Måns Mårtenssons aftal,
som förblef gällande, skulle inom fa dagar 2,000 ryttare och
3,000 man fotfolk, med artilleri och krigsförnödenheter, rycka
från Finland in i Ryssland till tsarens hjälp mot hans fiender.
Proviant och fordon skulle hållas i beredskap, och den första
månadssolden skulle utbetalas samma dag, som hären ryckte
öfver gränsen. Den penningsumma, som de ryska
kommissarierna utgifvit till hjälp vid krigsfolkets utrustning, skulle ej
inräknas i solden. Provianten skulle tillhandahållas efter gängse
pris, och likaså ryttarhästar; svenskt mynt skulle därvid gälla.
Krigsfolket finge icke förgripa sig på ryska helgedomar eller
fara illa med tsarens undersåtar. A andra sidan skulle
krigsfolket, liksom konungens undersåtar af rysk nationalitet, icke
tvingas kvar i Ryssland, sedan det hade tjänt ut. Tillfångatagna
rebeller, som icke vore bönder, skulle öfverlämnas åt det ryska
1 WlDEKINDI 60 f., /. U. 49 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
