Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fälttåget i Ryssland 1609—10. De la Gardie och Skopin-Sjujskij. Moskvas befriande och slaget vid Klusjino (Mars 1609—juni 1610) - Kexholms motspänstighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
ges tjänst. Dessa rekryter skulle stå under befäl af infödda
ryssar, som redan voro i svensk tjänst; tsaren skulle sedan åter
kunna göra anspråk på detta krigsfolk. Petrejus skulle också
söka värfva några tusen tatarer, antingen af dem, som tsaren
hade i sin tjänst, eller ock andra; två tatarer, som vistats i
Sverge, medföljde som värfningsagenter.1 Tsaren borde
tillmötesgå konungens önskningar i dessa afseenden, om han ville
undfå hjälp af de svenska trupper, som vore på väg till
Ryssland. För sina tjänster borde konungen erhålla icke blott
Kexholm, utan också Nöteborg och Kolahus, så att gränsen komme
att gå öfver Trinäs. Konungen beklagade sig samtidigt inför
Skopin öfver soldens innehållande, som föranledt en del af
krigsfolket att draga bort ur Ryssland. De la Gardie befalldes
att stödja Petrejus’ föreställningar hos Skopin och tsaren.2
Det är icke bekant, hur denna framställning upptogs i
Moskva; tsar Vasilij ansåg sig troligen icke ha några trupper
att afvara, men kunde ingenting ha emot Karl IX:s
värfnings-Cörsök bland tatarerna. Konungens territoriella anspråk ville
lian hälst skjuta från sig med obestämda förespeglingar, och
sedan han blifvit kvitt Tusjinoskräcken, insåg han klart faran
af att vara den svenske konungens understödstagare. Detta
lcom att visa sig under de följande förhandlingarna med De la
Gardie.
I fråga om Kexholms afträdande framstod tsaren alltjämt
som maktlös, men man kunde icke öppet förevita honom
bristande god vilja. Biskop Silvesters anda behärskade alltjämt
1 Meningen var, att dessa ryska och tatariska legotrupper skulle instickas
i en större här af finskt och utländskt krigsfolk, hvilken skulle rycka in i
Lifland, angripa Dorpat och sedan detta intagits, tåga vidare förbi Pskov in i
Ryssland, dit De la Gardie kallade den. »Thär medh kunne både wy och
Rysserne ware tiänthe» Karl IX till Tönne Jöransson, Arv. Tönnesson och
Er. Elfsson 2 dec. 1609. RR.
* Karl IX:s tänkesedel för Petrejus 10 nov. 1609; till De la Gardie, till tsar
Vasilij och till Skopin samma dag. RR. — Petrejus hade anländt till Nöteborg
först 30 jan. 16jo. Han skrifver därifrån till Er. Elfsson 31 jan. (orig. Bref t.
Karl IX:s kansl.) att han kommit föregående kväll »och hafwer most holla
i twå timar på gatun, för än iagh hafwer kunnat bekomma herberge, och på
sidzstonne, när iagh bekom, troor iagh neppeligen, at ther war slemmare
swinhuus i hakelverket. På samma sät bordes och Rysserna undfås. Andra
dagen giorde Ståthollaren sin uhrsecht och sade, at han wille gerna både medh
<een deel och annan låta migh pläga, ther Ståthollaren på Wiborgh hade något
"ther om låtit skrifwa; Gudh förlåte Arfwid Tönneson...» Till Troitsa torde
X?etrejus ha anländt i första dagarna af mars. Widekindi 156.
Almquist. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
