Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
andra utställd af De la Gardie samt beseglad af honom och
öfrigt högre krigsbefäl. Traktaten förklarades från svensk sida
afsluten å konungens, hans efterträdares och Sverges rikes
vägnar, utan uttryckligt förbehåll af konungens gillande och
naturligtvis utan åberopande af särskild fullmakt; från rysk sida
åter å det novgorodska herrskapets vägnar, med uttryckligt
åberopande af det ryska rikets (genom landtvärnet) fattade
beslut och under uttalad förväntan, att det moskovitiska och
vla-dimirska herrskapet skulle förena sig med det novgorodska om
traktaten och tsarvalet. Genom denna »godvilliga
öfverenskommelse» stadfästes Teusinafreden och de mellan tsar Vasilij och
Karl IX afslutna traktaterna, med särskildt betonande af
förbundet mot Polen; vidare erkände Novgorod Sverges konung
som sin skyddsherre. En af den svenske konungens söner,
Gustaf Adolf eller Karl Filip, skulle insättas som tsar och
storfurste i Novgorod, liksom också i det öfriga Ryssland, om detta
ville förena sig med Novgorod. De novgorodska ständerna
skulle snarligen affärda en beskickning till Sverge för att med
konungen närmare öfverenskomma om villkoren för den
dynastiska unionen. Rysslands område skulle utan intrång förblifva
afgränsadt mot Sverges enligt Teusinafreden och den följande
råläggningen, dock skulle Sverge naturligtvis behålla Kexholm
med län och kunde göra anspråk på ytterligare vederlag för
den förnyade undsättningen. Härom liksom rörande truppernas
resterande besoldning skulle närmare aftal träffas med konungen
i sammanhang med uppgörelsen om tsarvalet. Tills vidare
skulle staden med tillhörande områden vara De la Gardie
hörsam, dess myndigheter skulle bistå honom med råd och dåd,
icke fördölja något af vikt och särskildt redogöra för dess
drätsel och tillgångar. Å andra sidan skulle svenskarna lämna
landets religion orubbad, icke förgripa sig på dess undersåtar,
kloster eller stiftelser; såsom garanti mot öfvergrepp bestämdes
särskildt, att intet svenskt krigsfolk finge komma öfver på
Handelssidan. När den nye tsaren tagit makten i besittning, skulle
den svenska garnisonen alldeles aflägsnas, ehuru han
naturligtvis kunde taga svenskar liksom andra utländingar i sin tjänst.
Kyrkogods och adelsgods finge icke afhändas sina ägare och
lämnas till andra, men tsaren skulle naturligtvis äga att med
bojarernäs råd utdela förläningar åt’ sina in- och utländske
tjänare. Bönderna skulle som förut hållas bundna vid torfvan,
men kosackernas frihet finge på intet sätt inskränkas. Rätts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
