Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ryssland under polskt välde och Sverges kraf på vederlag. Det första landtvärnet och valet af en svensk prins till tsar. Novgorods eröfring och fördraget 1611. (Juli 1610—juli 1611)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
klarhet eller konsekvens. Han begärde skäligt vederlag för
påkostad hjälp och dessutom garanti för ett tsarval, som
säkerställde Sverges intressen enligt besvurna fördrag. Han äflades
ingalunda att påtruga ryssarna en svensk tronkandidatur i
stället för den ifrågasatta polska, utan hänvisade dem i första hand
till deras infödda stormansätter.1 De novgorodska
myndigheternas oginhet och öfvergrepp föranledde honom att taga
berättigade repressalier. Och då Ryssland såsom Sverges
gäldenär tycktes fara med svek eller åtminstone råkat i uppenbart
obestånd, visste han skaffa sin kunglige herre säkerhet i både
fastighet och lösören. Ladoga blef för en tid svensk
besittning, Kexholm uppgaf ändtligen sitt motstånd, och ryska
köpmän måste skatta till de svenska truppernas underhåll. Om den
svenske fältherren sålunda icke lät sig utträngas från Ryssland,
dröjde naturligtvis å andra sidan icke polackerna att utnyttja de
fördelar, som situationen frikostigt erbjöd. Medan polsk
militärmakt besatte Moskva, erkändes Vladislav som tsar af de
ledande bojarkotterierna, och Sigismunds läger vid Smolensk
öfversvämmades af tjänstvilliga ryska lycksökare. Men liksom
senare hofvet i Stockholm befanns den polske konungen föga
hågad att släppa den utkorade prinsen på äfventyr som
pretendent i det kätterska och ständigt jäsande barbarlandet;
liksom Karl IX hade han hellre velat för egen räkning vinna
största möjliga territoriella utvidgning. Hans förhalningstaktik och
allt mindre beslöjade rofpolitik gjorde så småningom Vladislavs
ryska anhängare misstänksamma och kallsinniga. När
röfvar-tsarens död befriat de samhällsbevarande i Ryssland från den
värsta kosackskräcken, började de under kyrkans hägn att
sammansluta sig mot de polska inkräktarna och deras ryska
handtlangare. Först sent och i farans stund sökte Ljapunovs
landtvärn förbindelse med den svenske fältherren, som på
afstånd uppmuntrat dess sträfvanden, men det tvekade då icke
att inkalla en svensk dynasti att taga hand om samhällets
åter-uppbyggande, nu liksom på de varjagiska furstarnas tid. De
la Gardie ville emellertid icke uppgifva de svenska
ersättningskraven för löften och förespeglingar, som till sist måhända
1 I det senare officiella manifestet om tsar Mikaels val år 1613 heter
det i full öfverensstämmelse med sanningen (i detta dokument något högst
ovanligt), att ryssarna från svensk sida fingo mottaga råd att icke till tsar
utvälja en utländsk furste, vare sig polsk eller tatarisk, utan en rysk man,
tillhörande någon infödd härskarätt. Sobr GG I, 613.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
