Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Det svenska väldets befästande i det novgorodska Ryssland. Expeditionen mot Pskov. Det första landtvärnets upplösning och Karl IX:s död. (Aug. 1611—dec. 1611.) - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
De la Gardie afvaktade med spänning utgången af den
pröfning, som hans politik hade att bestå inför det nya hofvet
och statsmännen i Stockholm. Han spanade förväntansfullt efter
tecken, att det ryska landet ville söka samhällsfrid och
trygghet* mot Polen under Sverges beskärm och den novgorodske
tsarens spira. Han kunde icke veta, att redan vid denna tid en
ny nationell väckelse utgått från det andra Novgorod, i
låglandet vid Volga, och att ett nytt landtvärn snart, men endast för
kort tid, skulle erbjuda den svenske prinsen sin hyllning.
Sedan De la Gardie den 25 juni 1611 på eget ansvar
inledt en dynastisk äfventyrspolitik, som visserligen icke
oförmedladt bröt med Karl IX:s nyktra statskonst, befann han sig i
samma ställning till sin kunglige herre som den polske
hetma-nen efter fördraget 17 juli 1610 till Sigismund. Den tystnad,
som konungen iakttog, kunde knappast tydas som annat än ett
förstucket ogillande, och den svenske kungamakaren var
betänkt att, liksom den polske, resa till det kungliga residenset
för att rättfärdiga sina mått och steg mot belackares
uttydnin-gar. Han framställde aldrig uppgörelsen med Novgorod såsom
någon triumf, hvilken han stolt kunnat lägga för konungens fötter,
men han försvarade den själfmedvetet såsom den bästa utvägen att
under svåra förhållanden skaffa Sverge beståndande fördelar. Han
hade vunnit en tillräcklig pant för Sverges erkända kraf på
territoriellt vederlag, och han hade fatt till stånd ett tsarval, som
tycktes på ett oanadt sätt betrygga dess intressen. Konungen
å sin sida hade dock alltid yrkat på valet af en infödd magnat,
som fullgjorde sina förpliktelser mot Sverge och afkastade allt
beroende af Polen, och han hade önskat makt öfver ryskt land
på ett annat sätt än allenast som antagen skyddsherre. De la
Gardies förhoppningar, att landtvärnet villigt skulle förena sig
med Novgorod i enlighet med sitt föregående beslut, blefvo
snart gäckade genom dess ohjälpliga upplösning efter Ljapunovs
mord. Den pskovske pretendentens hotande uppträdande gaf
anledning till Evert Horns fälttåg, som dock icke medförde några
framgångar, utan endast uppenbarade en viss demoralisation
bland trupperna och tecken till slitningar mellan de ledande.
Det novgorodska herrskapets eget område följde i det hela
moderstadens föredöme och erkände uppgörelsen med De la
Gardie; endast Nöteborg hade alltjämt de obotfärdigas förhinder.
Där liksom allestädes i Ryssland under förvirringens
tid stod ett fanatiskt främlingsfientligt nationalparti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
