Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 42. Gustaf II Adolf (J. G. Sandbergs kopia. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF II ADOLF.
KONUNG.
J kejs ar skrud går våldet fram i söder,
Och fanatismen ropar i dess spår,
Ger mani en bloder ulur hundra sår,
Den fria tanken binds och bålet glöder.
All mensklig hfelp är ute; blott en man
Finns än, som andens kraft till räddning kröner;
Till honom flyga de förtrycktes rädda böner,
Och Wasas stor« sonson heter han.
Ingelman.
JTör det förvånade Europa var det ett underbart skådespel, då skaparen
af ett nytt tidehvarf inom den europeiska bildningen uppträdde från det
aflägsna norden, gömdt och glömdt bland sina skogar och fjell. Skönare
har väl knappast på verldsteatern en hjelte framträdt, på en gång lysande
af de största personliga egenskaper och med ringa medel, dock segerrikt
kämpande för mensklighetens sak. Det var han, som ryckte Sverges ädla
folk fram ur den trånga verkningskretsen af dess egen utbildning och inre
strider, till en yerldshistorisk betydelse. Det Yar han, som åt hvarje svenskt
hjerta eröfrade det stolta medvetandet alt tillhöra ett af dessa utvalda folk,
hvilka utgå i verlden med någon af försynens stora skickelser, och hvilkas
namn icke försvinner spårlöst, utan qvarstår såsom en oförgänglig kraft i
sjelfva folkets inre lif. Gustaf Adolf förstod att åt sitt folk meddela sin
egen själsstorhet. De stora tankarna, det höga sinnet, hjelteförmågan
meddelade sig ur hans själ åt hela det slägte, som han kallade till
verksamhet omkring sig. Likväl var den stora idé, för hvilken det kämpades,
mera en djup känsla, än den uttalades med klara ord. Det var andens
frihet, det var protestantismen i sin verldshistoriska betydelse, som striden
gällde, och de ädle kämparne gjöto gladt sitt blod för den heliga saken,
ehuru visserligen få fattade hvilken framtid den innebar. Gustaf Adolf såg
det klarast. Trångbjertade häfdatecknare hafva någon gång sökt kasta en
skugga på hans karakter, emedan man af många hans yttranden och
handlingar kunde sluta till, att han inom sig hvälfde den stora planen, att i
sin person gifva protestantismen ett hufvud, mäktigt att lyftas till samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
