Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Åke Tott (Carlberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Wallonerna att undkomma nederlaget, då Tott fick befallning att öfver natten
återtaga sin ställning i slagordningen. Denna bedrift, som också just i sjelfva
verket var i Totts smak, blef den sista lysande på hans krigiska bana. Då
konungen drog emot södra Tyskland, lemnade han åt Åke Tott att utlora kriget i
Mechlenburg och derefter i Nedersachsen. Väl förd ref Tott de kejserliga ur
Mechlenburgska landet och framträngde till Hamburg, men här stannade han.
Hans öfvermod retade emot honom hertigen af Mechlenburg, då Tott kunde icke
fördraga någon, som med honom delade befälet. Pappenheim blef vid Hamburg
hans motståndare: och nu upphörde hans framgång. I stället att fortsätta
kriget emot den skicklige fältherren, höll sig Tott i den rika handelsstaden, der han
öfverlemnade sig åt nöjet och sysselsatte sig endast med sina hästar och hundar,
samt utpressandet af penningar. Den sluge svenske residenten Adler Salvius
varnade honom. Men då utbrast Tott: »är det nu åter så illa tillstäldt i Sverige,
att bläckmästare våga sig att cujonera cavalierer?» Konungen, som förundrade
sig öfver Totts bristande framgång, fordrade af Salvius reda for förhållandet
Denne yrkade då enträget, att en annan befälhafvare skulle tillsättas.
Konungen ville skicka den skottske generalen Lesslie att biträda honom, men denne
undvek, genom en verklig eller låtsad sjukdom, det besvärliga kamratskapet. Dä
konungen icke heller ville, för att åter vänja Tott vid tukt och lydnad, taga
honom under sitt eget befäl, blef han ändtligen afskedad och homsänd till
fäderneslandet. I sin förbittriug utbrast han emot Salvius: »mina barn och barnbarn
skola en gång hämnas på dig och hela din afföda!» Med sina under kriget sam—
manskrapade rikedomar lefde han som en furste. Han uppbyggde Ekolsunds
slott, och då han fardades i sin praktfulla, med spann försedda vagn emellan sitt
slott och hufvudstaden, skröt han af att aldrig vika åt sidan för någon annan,
än den regerande konungen. Oaktadt sitt ståtliga lefnadssätt, var han icke väl
anskrifven hos fruntimren. Efter sin första frus död erhöll han, ehuru han
ingalunda var till åren, ett par afslag på sina frierianbud, till dess ban ändtligen
lyckades vinna den yngsta af riksrådet Abraham Brabes döttrar. Hans son
med förra giftet, Glas Åkesson, var drottning Christinas gunstling, ehuru han, i
öfvermod och djerfhet bråddes på sin fader. Det var honom, som drottningen
upphöjde i grefligt stånd och till och med ville utnämna till hertig.
Biografiska uppgifter. Åke Henriksson Toit föddes på Gerkenäs gård i
Nyland 1897. Fadren Henrik Claesson Tott till Sjundeby, landshöfding i Österbotten,
ocb Sigrid, konung Erik XIV» yngsta barn med Catharina M&nsdotter. Äke Tott
var första gången gift med Sigrid, Nils Tburessons dotter, Bjelke till Salestad, och
andra gången med Kerstin Abrahamsdotter Brahe. Han aOed på ain gård Lavila i
Eureåminne socken i Finland 1C40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
