Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 126. Carl Gustaf Tessin (Riddarhuset. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GUSTAF TESSIN,
G8EFVE, RIKSKlS.
Fotter landet, all det» täl bevaka,
Du pir lät, med lydig flykt:
Oeh med glädje i dett famn tillbaka
Flög: från Seinens »köna Hränder ryckt,
Från ell folk, hvart tjut ta tinne
Ser dig tfn i ett tå ältkvärdl minn»,
Vid dett Ikron med vördnad Körd,
Med triumf ibland de»» »nitlen förd.
Franzén.
Det tidehvarf, hvarunder grefve Carl Gustaf Tessin var verksam, hade en
aktning för det yttre skenet, hvilken till och med tycktes bestämma
sta-temas anseende. Han, som förstod att med finheten af sitt vett, sina per>
sonliga behag och sin Yäl beiäknade frikostighet hänföra äfven de
utmärk-taste personligheter, var en tjenlig underhandlare, dft det gällde att
bevaka fäderneslandets fördelar vid det pä en gång så mäktiga och flfirdfulla
franska hofvet Också är just hans beskickning till Frankrike 1741
glanspunkten af hans lefnad. Det var för ett uppträdande der, som
natur och bildning tycktes hafva förlänat honom de utmärkande
egenskaperna. 1 ungdomsåren förledde honom hans ystra lynne till utflykter,
hvil-ka bekymrade hans föräldrar, så att han vid nitton års ålder skickades,
under en lärares handledning, utrikes. Han fick under sin vistelse i Wien
uppdrag af Carl XII att underrätta sig om polisen och dess författningar.
Efter Carls död blef han skickad såsom sändebud i Danmark, Preussen,
Holland och England. Han hade vid 1725 års riksdag fästat hela sitt
fäderneslands uppmärksamhet på sin utomordentliga skicklighet och varit ledamot i
Sekreta Utskottet, derefter å nyo utfört beskickningar till fremmande hof,
samt slutligen vid 1758 års riksdag, då hans parti, de så kallade
Hattar-ne, vunno en afgjord seger, fört landtmarskalksstafven, innan han afreste till
Frankrike såsom Svensk ambassadör. Han hade der en svår roll att spela
inför franska ministrarne, som icke fingo upplysas om den egentliga
ställningen inom Sverige. Men han vågade icke heller hysa ett öppet förtroende
för dem, som ledde ärenderna hemma, der partiyra och den ensidighet, som
är en naturlig följd af partiåsigter, icke skulle underlåtit att störta honom.
Han måste derföre å ömse sidor visa lugn och fasthet, under det att
bekymmer svällde inom honom. Hans älskvärda grefvinna, ett mönster för
sitt kön i vett och behag, var hans stöd i denna ömtåliga ställning, och
den välvilja, den förtroliga vänskap hon förstod att vinna hos prinsessor
och de förnämsta damerna i ett land, der det täcka könets tycken mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
