Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 143. Sven Lagerbring (Wertmüller. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN LAGERBRING.
HIST0RIE8KBIFVARE.
Gå bort bland dinm fäder« glömda gr* fvar,
Du unga tid, och Ödmjukt tänk oeh lär,
jfär du på moubilupna rthtan t ta fear,
Att en omätligi ärat tyngd du bär,
Oeh lef dig in t detta gamla tider
Af enkla teder oeh af djerfta t irider t
Nybo«.
Sveriges häfder, granskade af Sven Lagerbring och framställda med
utförlighet, grundlig kännedom och ett lätt sätt att berätta, hafva gjort
en lycka, som ännu förvarar författarens minne hos efterverlden. I sti*
lens högtidliga skönhet var Lagerbring Dalin underlägsen, jnen han var
sakrikare, mera åskådlig och lästes derföre hellre. Visserligen lemnade
han ofta fritt lopp åt sin språksamhet med pennan, så att l&aren ofta
(Sr emottaga hans omdöme uti ett infall, hans karakteristik i några
reflexioner, men merendels äro hans infall så träffande, att de intressera,
hans teckningar af de handlande personerna sinnrika och hans reflexioner
sunda. Ehuru Lagerbrings verksamhet och ära just under Gustaf 111:8
tjdehvarf hade nått sin höjd, var han icke lika uppmuntrad af konungen
som af allmänheten. Hans bana hade också icke närmat honom till hofvets
kretsar. Han var son af en prest, som egde större gästfrihet än
egendom, och var under sin sjukliga barndom ofta vittne till de förlustelser,
som Carl Xll:s officerare i hans fädernehem anställde. Han blef tidigt
student och vände då sin håg till lagfar&heten. Forskningar i de gamla
lagarna förde honom till historiens studium. Snart erhöll han en*plats
såsom enskild lärare åt den sedermera så utmärkte statsmannen grefve Axel
Fersen. I hufvudstaden fick Lagerbring, som begagnade tillfället att ingå
såsom auskultaut i hofrätten, tillträde till riksarkivet och antiqvitetsarkivet.
Han gjorde bekantskap med von Stjernman och andra forskare, hvarigenom
han alltmera styrktes i sin lust för häfdeforskningen. Sedan han först blifvit
akademi-sekreterare i Lund, blef han befordrad till professor i historien.
Då befann han sig just i den verksamhetskrets, för hvilken han var mest
hågad. Han förstod att vinna dtfn studerande ungdomens tillgifvenhet till
en grad, som få andra. Hans auditorium var besökt till och med af hans
medlärare, och biskop Celsius afhörde honom, då han föreläste
numismati-ken. Han hade redan uppnått 62 år, då han utgaf första delen af sin
Svea Rikes Historia. Det var rikets ständer vid 1769 års riksdag, som
först erkände hans förtjenst och anmälde honom hos regeringen, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
