Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 210. Ulrika Carolina Widström (Mellin. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man gömdes och glömdes bland de nya telningar, som framsköto på den
svenska vitterhetens fält. Endast de egentliga kännarne af poesiens historia kände
och värderade hennes sångmö, medan hennes person liksom försvann. Bon
hade blifvit enka 1812 och flyttade tvenne år derefter ifr&n hufvudstaden,
för att såsom lärarinna i landsorten förvärfva sitt uppehälle.
Det sista decenniet tillbragte den åldriga skaldinnan i Mariestad, der
hon, biträdd af sin yngre dotter, höll en liten pension. Då man inträdde
till henne, fann man i hennes person en liten, gladlynt gumma, med liflige,
uttrycksfulla ögon, i hvilkas strålar ännu låg mycken ungdomlighet, låg denna
själens oförgängliga glans, hvilken i synnerhet tillhör det sanna snillet Med en
ledighet och finhet, som man kunde vänta sig af ett fruntimmer från det
Gustafvi-anska hofvet, visste hon att föra konversationen. Hon anförde drag och framtällde
qvicka teckningar af hofvets lif, deruti hon deltagit, såsom anställd hos
Hedvig Elisabeth Charlotta. Hennes minnen från den Gustafvianska tiden, den
tid då hon sjelf var ung och lycklig, voro äfven skildringar af den tidens
ryktbaraste män, i synnerhet de största skalderna.
Hennes ålderdom förskönades af en föryngrad lager. En litterär
samlare fick händelsevis erfara hennes vistelseort och föreslog henne att utgifva
sina poesier. De emottogos med välvilja af allmänheten, och hon njöt icke
blott äran af ett ånyo uppblomstrande namn som skaldinna, utan äfven ett
understöd, som beredde hennes sista dagar en oförväntad glädje.
Hon föddes den 24 Nov. 1767. Hennes far Yar orgelbyggaren P. N. Forssberg
och modren hette O. Jtf. Grip. En son och en dotter, som afledo före henne, har
bon besjungit i sina qväden. Tvenne döttrar öfverlefde henne, då hon 1841 afsomnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
