- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
890

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 220. Carl August (Fahlcrantz. J. Cardon)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

regimente, reste hem igen. Tvenne år derefter återkom han till det
förnyade kriget. Han blef nu brigadchef, och utmärkte sig vid flera tillfällen,
i synnerhet i kriget i Schweitz emot Massena. Men då erkehertigen
sjuk-nade och måste öfvergifva hären, framträngde den franska Rhenarmén,
anförd af Moreau, mot Österrike. Prins Christian August deltog i de
blodiga drabbningar, genom hvilka den nya österrikiske befalhafvaren,
fältmarskalk Kray, blef tillbakadrifven vid Kehl, Engen, Riberach, Möskirch,
Memmingen, Ditterheim, Nördlingen m. fl. Hans personliga tapperhet ådrog
honom bland annnt i slaget vid Möskirch ett bajonettstyng i armen. Det
var visserligen i de besegrades leder, som prinsen gjorde detta fälttåg,
men det var destomer lärorikt, ehuru hans verksamhet icke fick pråla med
segrens glans. Han beordrades till Tyrolen och erhöll slutligen der befälet
öfver en österrikisk armé, men denna armé var hotad af tvenne fransyska,
de båda, som segrat vid Hohenlinden och vid Marengo, och nu af sina
stora härförare riktades mot hjertat af Österrike. Prinsen maste vika, men
hans omtanka och skicklighet lyckades att rädda hela hans styrka, utan
den ringaste förlust. Den hastiga freden gjorde åter slut på prinsens
krigiska verksamhet. Han återvände hem. År 1804 erhöll han befäl i Norrige,
och då 1807 kriget mot engelsmännen utbröt, blef han ordförande i
re-geringskommissionen. Hans åtgärder voro utmärkta af detta redbara
förstånd och denna lugna humanitet, som i synnerhet vinna hvarje
tankandes aktniug. Hans intresse var också lifligt för allt godt och ädelt, för
upplysning och allmänt välstånd inom Norrige. När han, efter de
obetydliga krigshändelserna på Svenska gränsen, utkorades till Sveriges
kronprins, var sorgen och saknaden djup i Norrige. Hans bana i Sverige var
kort, och det oväntade dödsfallet på Qvidinge hed flög som en ljungeld
genom fäderneslandet. Den tanken att prinsen blifvit förgiftad, vederlädes icke
rätt väl af de felaktiga åtgärderna vid liköppningen, och, ehuru man icke
nu mera bestämdt kan afgöra det sanna i förhållandet, synes misstanken
hafva varit falsk. Likväl synes prinsens varmaste vän, gref Adlersparre, hyst
den mening, att prinsens dödssätt icke var naturligt. Det sörjande Svenska
folket offrade en hekatomb af oskyldigt blod på grafven af sina
förhoppningars storhet.

Biografiska Uppgifter. Christian August föddes på Augustenburgs slott
den 9 Juli 1768. Fadren var hertig Fredrik Christian af Holstein Augustenburg,
modren Charlotta Amalia af Holstein-Ploen. Den 7 Januari 1810 beträdde prinsen
första gången Sveriges jord och antog namnet Carl August. Den 28 Maj s. å.
ailed han och begrofs i Hiddarholmskyrkan i Stockholm den 13 Juli.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0890.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free