Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 234. Erik Sjöberg [Vitalis] (Herlin. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK SJÖBERG.
SKALDEN VITALIS.
Förundrat ej, om « min blir k du röjer
Af längtan född in oförgänglig lår,
Om ungdomtlutt uppd min kind ej dröjer,
Der grafvent iutentkön i blomning tldr.
Om mina läppar lurt i ande jag biljrr
Dit, hoarifrdn all hjertat* tvalka gdr.
Till tdngent källa, hfveti kelsokälla,
Der lugn ock kärlek vtur djupet qvälla.
ViTALIS.
*
Af ven den skald, som kanske djupast varit genomträngd af den äkta nordiska,
på en gång sorgfulla och skämtsamma, sångaranden, Vitalis, var född i det
största armod. Det var ur det lägsta stånd, daglönarens, som han trängde sig
fram till uppmärksamhet, aktning och odödlighet. Men han bibehöll, under det
hans bana skred framåt, i sin personlighet mycket af den skärpa, som tillhör de
fattiges lefnadsförhållanden och visar sig i misstro mot andra samt en viss, ofta
nyckfull ömtålighet om friheten. Vitalis kände sig icke lycklig i lifvet, ehuru
han njöt vänskap och välvilja, för hvilka känslor hans hjerta var öppet och
svärmande eldigt. Han hade, ehuru möderne-slägtingar egentligen voro de, som
drogo honom ur betrycket af ett kroppsarbete, för hvilket han saknade krafter
och helsa, likväl till största delen nödgats försörja sig sjelf genom att antaga
lärarebefattningar i enskilda hus. Men han kände tvånget af sådana
befattningar serdeles tungt, helst han icke hade naturlig lätthet att finna sig i
umgänges-lifvets vanor och fordringar. Hans känsla af behofvet af oberoende var så
mäktig, att han kunde, såsom det tycktes af en nyck, men i sjelfva verket af en inre
själens ångest och fruktan, helt hastigt rycka sig lös från de hus, der han
såsom lärare var antagen. Han sökte vid universitetet, genom en otrolig
förmåga att umbära, vinna tid att fullända sina studier, hvilka voro ovanligt
grundliga; men flera gånger tvingade honom nöden att afbryta gången af studierna,
för att förvärfva nödigt uppehälle. Slutligen, efter de största ansträngningar,
vann han den akademiska lagern. Men hans timliga utsigter blefvo derigenom
icke förbättrade. Han sökte förgäfves en skollärarebefattning, och hans svaga
helsa tillät honom icke att blifva prest, ett embete, hvaruti hans
sjelfstandighets-begär på den långsamma adjunktsbanan säkert också skulle förorsakat honom
obeskrifliga lidanden. Han befann sig i Stockholm såsom lärare i ett enskild t hus,
då hans tilltagande sjuklighet nödgade honom att söka sin tillflykt på lazarettet,
der döden slutligen gaf honom den ro, han efterlängtat och så skönt besjungit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0945.html
