Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. C. F. Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantastiska melodier, hvilka han upptecknade. Man kom vid
jämförelse af de tyska, engelska och nordiska folkvisorna till
den åsikten, att en gemensam skala genomgår dem alla och
denna tanke, som dock rönte mycket motstånd, framlade han i
Svea, 1818. När sedermera Afzelius och Geijer började
samlandet af de svenska folkvisorna, anmodade Geijer, som väl
uppskattade Haeffners musikaliska insikter, honom att redigera
och utgifva musiken till dem. Detta skedde och kompositören
ägnade stort intresse åt detta arbete, som i allmänhet mottogs
med bifall, ehuru anmärkningar äfven framställdes. Första
häftena utkommo 1814, 16 och 17. Han utgaf sedan på egen
hand 1832 ett häfte folkvisor, fyrstämmigt satta, tillägnadt
Uppsala akademis medlemmar, och skulle helt visst fortsatt, om ej
döden afbrutit hans verk.
Ett annat arbete, som sysselsatte Haeffner under större
delen af hans lif var ordnandet af den svenska kyrkomusiken.
Han hade redan under sin stockholmstid kommit underfund med
hur illa det var beställdt med vår kyrkliga musik och sång.
Vid reformationen, då den katolska mässan afskaffades, hade ej
nödig omsorg ägnats åt den musikaliska delen af gudstjänsten.
Till den 1530 utgifna psalmboken hörde endast femton sånger.
Flera gånger omarbetad och ändrad utkom den s. k. gamla
svenska psalmboken 1695, då hvarje psalm (405 st.) hade sin
egen melodi, hvilket verk till största delen får tillskrifvas
professorerna Olof Rudbäck d. ä. och Harald Valerius. Men äfven
detta arbete var behäftadt med flera brister och under
sjuttonhundratalets lopp gjordes en mängd olika försök till reformering.
I början af adertonhundratalet tillsattes en psalmkommitté
för att förse den nya, af Wallin riktade psalmboken med lämpliga
melodier. Det allmänna intresset följde lifligt detta arbete, och
i pressen syntes gång efter annan såväl olika förslag som kritik
däröfver. En hetsig polemik utspann sig i ämnet, och Haeffner
var en af de ifrigaste deltagarna såväl i striden som i arbetet.
Hans åsikter finnas framlagda i Phosphoros 18 10, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
