Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. C. F. Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteraturtidning 1821 samt i företalet till hans koralböcker och
Svenska messa.
Haeffner följde till grund för sitt arbete den åsikten att man
borde återgå till de gamla grekiska kyrkotonerna och göra
psalmen ursprunglig och enkel samt med fyrstämmig sättning.
Han uttalar sig skarpt mot förkonstlingar och säger bland annat
följande, som är karakteristiskt för hans uppfattning i ämnet: ”Hvar
och en kännare vet, att de moderna tonsättarna i kyrkomusiken, då
de sett sig ur stånd att efterbilda denna värdighet och höga
enfald, som utgör karaktären af antika musikarbeten, genom ett
annat medel sökt ersätta den forna enkelheten, som just skulle
förrådt denna tomhet, flackhet och själlöshet, som är de
modernas arfsynd. Detta medel består nu i fördubblingar, d. v. s.
att melodien borttages och liksom hopsmälter i stormsvallet af
toner och ackordföljder. Det oväsende och stoj, som härigenom
uppkommer från orgelverket, kan väl någon gång förleda den
okunniges sinnen, som med gapande undran hvar sekund känner
sina öron bestormas af tätt vällande ackorder, dissonanser, löp-
ningar, drillar, darrningar och hvad vet jag? En sådan musik
— om detta namn kan ges åt ett sådant harmonigyckel, där
ingen ton hinner hjärtat och tränger till själen — liknar de
poemer, där allt finnes — utom själfva poesien. Vanligtvis vill
organisten öfverträffa tonsättaren och griper därför an alla toner,
som af hans tio fingrar kunna nedtryckas och ofta måste hand
och armbåge hjälpa till att bedöfva åhörarens sinnen. Det är
ej mängden af intervaller, utan deras renhet och klarhet, som
göra något verkligt intryck."
Enligt dessa åsikter arbetade Haeffner om melodierna i
gamla psalmboken och tillsatte endast några nya. Han hade
sina medkämpar i Phosforisterna, hvilka inom litteraturen
hyllade samma grundsatser, nämligen återgång till det gamla och
förenkling af konstformerna. Motståndarna, bland dem Frigel,
som på regeringens uppdrag arbetat inom samma område,
anmärkte vådan att gå tillbaka istället för framåt och fruktade att
främlingen ville påtrycka de svenska koralerna en tysk prägel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
