Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäderneärfda gården, järnbruket Ransäter, belägen fem mil norr om
Karlstad mot odlingens gräns, och här föddes Erik Gustaf
den 12 januari 1783, den äldste af sex syskon.
Ransäter, den låga, hvita envåningsbyggnaden med två
flyglar på sidorna samt ett stort träd midt på gården, under
hvilket nu en minnessten står upprest med E. G. Geijers namn,
låg nära den forsande Klarälfven med utsikt öfver odlad bygd
och blånande höjder. Det var en kraftig, storartad natur, ett
idogt brukslif och ett enkelt, gladt och kärnfriskt hemlif som
från början omgaf gossen och bidrog att bilda hans sunda, sanna
och kraftiga karaktär. I hemmet rådde en vänlig, glad anda,
och vid sidan af de praktiska bestyren fanns mycket sinne för
konst och litteratur; samtidens svenska såväl som på modet
varande franska skaldeverk studerades med det lifligaste intresse.
Den blifvande tonsättaren fick vid sex års ålder sin första un-
dervisning i pianospel af en gammal, hälft döf moster, och
ehuru intresset i början ej var större än att eleven sökte sin
räddning ut genom fönstret, när lektionstimman slog, kom han
dock snart nog till insikt om musikens fängslande makt. Han
skref i en framtid följande: "Den goda Moster . . . Om hon ej
varit, hade jag i min lefnad varit utan musik, och jag vet ej,
hvad som skulle fylla dess rum och ersätta allt hvad jag då
förlorat. Jag hade ej varit utan glädje, men musiken är glädjen,
som är glad öfver sig själf — den är en dubbel glädje."
En granne, kapten Rappolt, som Geijer senare kallade "sin
välgörare", kom ofta åkande till Ransäter, medförande ett helt
skrin af noter, och af dessa skatter, från Boccherini till Haydn
och Mozart, lät han gossen tidigt blifva delaktig. Han införde
honom äfven i traktens musikaliska hem, där endast den bästa
och gedignaste musik odlades, så att Erik Gustaf redan vid
sexton år hade "en verkligt musikalisk bildning".
Första gången gossen märkte huru kär musiken blifvit ho-
nom var, när han vid tolf år skickades till skolan i Karlstad
och ej först hade något klaver att tillgå. Tårarna fingo då
ersätta tonerna, när saknaden blef för stor efter det öfver allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
