Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Erik Gustaf Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 8 SVENSKA TONSÄTTARE.
— men beklagar att Haydn midt i all denna storhet nedsänker
sig till det triviala — "att låta en orkester, som nyss utfört
de gudomligaste saker kuttra som en dufva eller härma ännu
omöjligare saker" — det anser han vara mot konstens värdighet.
För att möjliggöra sin länge närda önskan att fä komma
ut i världen sökte Geijer, på de sinas inrådan, kondition hos
Riksrådet, frih. Malte Ramel. Svaret kom, oväntadt och så-
rande, att man vid efterforskningar från universitetet funnit, att
han vore "en yngling utan allvar och stadga". Detta orätt-
visa och grundlösa omdöme grep den nittonårige studenten
djupt och i harmen drefs han till det första steget på sin litterära
bana. Han skref äreminnet öfver Sten Sture den äldre, hvilket
förskaffade honom Svenska Akademiens stora pris och för honom
själf och andra afslöjade en hittills obeaktad poetisk begåfning.
Geijer kvarstannade efter promotionen 1806 ännu några
år i Uppsala under fortsatta studier, men ändtligen kom 1809
det efterlängtade tillfället att komma ut. Han erbjöds att följa
en ung Schinkel till England, och denna öfver årslånga resa
mognade Geijer helt till man, klarade omdömet och utvecklade
iakttagelseförmågan. Mycken god musik blef han äfven i till-
fälle att höra och beundrade särskildt kyrkokörerna och Cata-
lanis sång. Händels Messias anslog honom lifligt och han
kallade den "det sublimaste verk som någonsin gladt min själ
och mitt sinne. — — — Sorgy glädje, triumf y andakt äro ut-
tryckta med kolossala karaktärer i dessa körer. Det finnes ej
något sublimare än hans Halleluja. Man har också så mycken
respekt för detta sistnämnda stycke, att enär det anstämmes,
som ganska ofta sker vid högtidliga tillfällen, hela allmänheten
står upp med obetäckta hufvuden. Jag har flera gånger sett
denna vördnadsbetygelse upprepad af tusentals människor".
Han komponerade äfven själf en del saker, som han i bref till
sin faster, fru af Geijerstam, säger sig längta att få uppföra
"inför sin publik, den mildaste, bästa allmänhet, som ännu dömt
här i världen några författare. Jag menar min bästa faster och
kapten Rappolt".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
