Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förelöparne - 4. Arbetareföreningarne och arbetaremötena - 5. D:r Anton Nyströms ombudsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
verka det på den tiden vitt utbredda kreditköpsystemet och
upprätta sparbanker. Initiativtagaren ägnade stort intresse
åt nykterhetsfrågan och brännvinsbeskattningen och hade i
sitt förslag till program för rörelsen upptagit bland annat
följande för oss sena tiders barn något löjeväckande
bestämmelse: ”att medlemmame i Stockholm borde ena sig om att
aldrig förtära öl på buteljer utan endast i glas från fat, då
priset därigenom skulle minskas till hälften”.
Egendomligt nog kom denna rörelse att omfattas med ett
ganska stort intresse av arbetarne i huvudstaden under
några år, delvis till förfång för fackföreningsrörelsen. Att
den icke i längden lyckades göra sig gällande torde icke
minst ha berott därpå, att den bekämpades av dem inom
arbetarerörelsen, som strävade efter att vinna denna för de
socialistiska idéerna.
5. D:r Anton Nyströms ombudsföreningar.
På sommaren år 1881 inträffade en händelse, som anses
ha i hög grad påskyndat organisationsarbetet, åtminstone i
Stockholm. Då utbröt nämligen en strejk inom
byggnadsindustrin i nämnda stad, vilken började med att en del
grovarbetare, stensprängare, grundläggare, stensättare och
jord-schaktare nedlade arbetet, sedan deras arbetsgivare vägrat
att bevilja vissa löneförhöjningar. De strejkande —
omkring 200 — samlades vid Lill-Jans, varifrån de tågade in
i staden i syfte att förmå övriga byggnadsarbetare att
deltaga i strejken. Detta lyckades, och samma dag, den 10
juni, hölls ett nytt möte i vilket omkring 2,000 strejkande
arbetare deltogo. Strejken väckte stort uppseende. Någon
organisation förfogade emellertid de strejkande icke över,
och dessa stodo därför ganska villrådiga — ”ingen visste rätt
vad som skulle göras eller hur man borde gå tillväga”.
Enighet rådde visserligen därom, att arbetsvillkoren voro
otillfredsställande, men de saknades icke, som manade till
omedelbar återgång till arbetet. Kompetenta ledare funnos
tydligen icke i de strejkandes egna led. Ett par journalister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
