Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De första programmen - 4. Liberalism eller socialism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
mot att låta sig representeras i centralkommittén. Då den
år 1885 beslöt att på detta sätt förena sig med övriga
fackföreningar i huvudstaden, var den på det klara med, att den
löpte risken att ”riskera det goda omdöme, den lyckats
förvärva”. Då den påföljande år nödgades taga ställning till
det nya program, som centralkommittén hade antagit,
vägrade den emellertid i vändningen. Den avvisade
programmet såsom varande ”till sina tendenser allt för mycket
ra-dikalt-socialistiskt samt, vad värre är, i ej ringa mån
inhumant”. Den vände sig särskilt mot, att man i ingressen till
programmet ”stämplat alla arbetsgivare som despoter och
förtryckare” och förklarade, att de flesta av de i
programmet upptagna kraven icke läte ”sig förenas med det
nuvarande samhällsskicket”.
Bokbinderiarbetareföreningen vägrade, som sagt, att
godkänna detta program och återkallade omedelbart sina
ombud i centralkommittén. Den anslöt sig samtidigt till ett
av ”Tredje svenska arbetaremötet” fastställt program för
en av mötet planerad sammanslutning benämnd Sveriges
arbetaresamfund, ett alltigenom liberalt program. Men den
gick ännu längre, i det att den lät publicera ett uttalande
vari den förklarade, att den ”ej i ringaste mån erkänner sig
vara solidarisk med socialdemokraterna eller deras förbund,
utan tvärtom i högsta grad ogillar deras brutalitet samt
våldsamma uppträdande”. Den riktade en appell till samtliga
fackföreningar ”att i tid söka hämma den socialistiska
rörelsen”.
Sedan några år förlupit, började även denna fackförening
se på socialdemokratin med blidare ögon, men det dröjde
ända till år 1898, innan socialdemokraterna övertogo
ledningen, och ända till år 1899, innan ”Arbetets söner” sjöngs
vid dess sammanträden. Först år 1902 tog föreningen steget
fullt ut och anslöt sig till det socialdemokratiska
arbetarepartiet.
Stockholms bokbinderiarbetareförening var icke den enda
fackförening, som försökte värja sig mot den socialistiska
propagandan. Bleck- och plåtslagarefackföreningen i
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
