30 beslöt emellertid, att förbundet skulle omfatta alla slags träarbetare och därför kallas Träarbetareförbundet i Sverige.*) Järn- och metallarbetareförbundets verksamhetsområde utstakades i enlighet med samma princip. Detta förbund skulle omfatta alla arbetare, som voro sysselsatta med bearbetning av järn och övriga metaller, alltså från och med grovsmederna till och med guldsmederna. Grunden lades av tre järnarbetarefackföreningar i Stockholm — huvudsakligen bestående av filare, svarvare och maskinarbetare — samt av en gjutarefackförening, en bleck- och plåtslagare-fackförening och, egendomligt nog, en eldarefackförening. Såväl träarbetareförbundet som järn- och metallarbetareförbundet blevo följaktligen, om man tar hänsyn till den från skråtiden härstammande yrkesindelningen, sammansatta av flera olika yrken, i motsats till måleriarbetare-, skoarbetare-, och skrädderiarbetareförbunden, vilka organiserades enligt de under skråtiden uppdragna yrkesgränserna. Ifråga om järn- och metallarbetareförbundet inträffade emellertid ganska snart en förändring i det att gjutarne och bleck- och plåtslagarne separerade och bildade egna förbund, motsvarande måleriarbetarnes, skoarbetarnes och skräddarnes. Under 1890-talet bildades följande förbund: Antal medlemmar Bildat den vid starten Tobaksarbetareförbundet ............. V» 1890 1,062 Handskarbetareförbundet ............ “/« 1890 115 Murareförbundet .................... ”/» 1890 629 Kakelugnsmakareförbundet ........... 4/i 1891 240 Grovarbetareförbundet ............... Vn 1891 419 Tunnbinderiarbetareförbundet ....... 15A 1892 85 *) Ar 1904 bröto byggnadssnickare- och timmermansfackförenin-garne i Stockholm sig ut ur förbundet och bildade ett byggnads-träarbetareförbund. Detta fick aldrig någon utbredning utanför huvudstadens gränser och upplöstes år 1916. År 1923 uppdelades emellertid träarbetareförbundet i ett byggnadsträarbetareförbund och ett träindustriarbetareförbund. Se vidare Sigfrid Hansson: Svenska träarbetareförbundets historia. 1880—IQ21. Stockholm 1925!