33 fatfabriksarbetarefackförening, en socker fabriksarbetarefackförening och en filthattfabriksarbetarefackförening. 1 den mån som de icke yrkesutbildade arbetarne inom den mekaniska verkstadsindustrin och järnbruksindustrin organiserade sig, började även de samlas i detta förbund, trots att järn- och metallarbetareförbundet åtminstone icke direkt vägrade att mottaga dessa s. k. hjälparbetare, vilket däremot var fallet med gjutareförbundet. Så småningom antog grovarbetareförbundet mer och mer karaktären av ett blandat grov- och fabriksarbetareförbund och markerade slutligen detta genom att ändra sitt namn till Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet. Då transportarbetareförbundet bildades år 1897 skedde detta delvis på grovarbetareförbundets bekostnad. Transportarbetareförbundets huvudbeståndsdel kom att utgöras av hamnarbetarefackföreningar. Detta förbund önskade, såsom framgår av namnet, uppsamla alla slags transportarbetare, följaktligen även åkeriarbetare, droskkuskar, ut-körare, sjömän m. fl., men strävade därjämte efter att vinna handelsarbetame, brädgårdsarbetarne och liknande arbetare, vilka icke sysselsatte sig med transportarbete i bokstavlig mening. Förmodligen räknade det även med järnvägsmännen, men dessa arbetare bildade inom kort ett eget förbund. I och med grovarbetareförbundets och transportarbetare-förbundets bildande hade alltså en början blivit gjord till konsolidering av även de icke yrkesutbildade arbetames fackföreningsrörelse. 4. De fabriksindustriella arbetames förbund. Vid sidan om de nu skildrade förbundstyperna framträdde på 1890-talet ett par andra förbund, som hade utstakat sina verksamhetsområden enligt industriella gränslinjer. Det var sågverks- och brädgårdsarbetareförbundet, som efter någon tid markerade sin karaktär av industriförbund genom att antaga namnet Svenska sågverksindustriarbetareförbundet, FaclcföreningsrBrelsen. 3