60 ett facks utövare på skilda orter och verkstäder, försvinna allt mera och i dess ställe uppstår behov av samarbete för åstadkommande av likartade arbetsvillkor för arbetarna inom samma industri. Konjunkturförhållanden och dylikt följa ej yrkenas gräns utan industriernas och arbetarna tvingas därför att föra sina lönerörelser med hänsyn till huru konjunkturerna ställa sig för en viss industri och ej för en viss yrkesgrupp, som kan vara representerad inom denna industri. När nu arbetsvillkoren skola ordnas för arbetarna vid en fabrik, kräves förarbete härför inom ett flertal fackföreningar och lika många förbundsstyrelser. Dessa få sedan föra särskilda förhandlingar och kanske samtliga förbund nödgas sända var sina representanter till en plats för att ordna en fråga för ett arbetarantal, som kan vara relativt litet. De olika förbunden kunna härunder även bliva tvingade till gemensamma förhandlingar, varvic svårigheter av många slag lätt uppstå. Förbunden ha olika stadgar och olika hävdvunna principer för lönerörelsernas förande, varjämte förbundsstyrelserna kunna ha skilda uppfattningar om vilka åtgärder, som böra vidtagas under förhandlingarnas gång. På grund härav bliva förhandlingsapparaterna tunga och svårhanterliga, och ett raskt anpassande efter vad en situation kräver är svårt att åstadkomma. Vidare framhålles, att ett förbund kan för en liten grupp arbetare företaga åtgärder, varigenom det stora flertalet till annat förbund hörande arbetare bringas ut i en strid, utan att dessa arbetare kunna öva något inflytande på sakens gång eller ha någon tvist för sig ouppgjord. En dylik strid kan för ett förbund, som kanske samtidigt har konflikter på annat håll, komma mycket olägligt, då det får ikläda sig större omkostnader än det förbund, som åstadkommit striden. Även då det skall beslutas om fortsättning eller avslutning av en strid, uppstå svårigheter för att få beslutet fattat enhetligt och bindande för alla grupper. Att på grund av vad ovan anförts tid och krafter bliva onödigt förslösade anses näppeligen kunna bestridas. Industriförbundsanhängare framhålla även, att arbetarna på samma arbetsplats och inom samma industri ha en mängd likartade intressen, som bättre och mera enhetligt kunna bevakas genom en gemensam organisation än när arbetarna äro fördelade på flera sådana. Till de här ovan angivna synpunkterna gör sig även den uppfattningen gällande, att arbetarna i allmänhet skulle vinna på att forma fackorganisationerna till mera motsvarighet mot arbetsgivaresidans organisationer, som i större utsträckning äro danade efter de industriella förhållandena.”