119 kommelse skulle ”underställas medlemmarnes prövning och definitiva beslut”. Detta förslag hade huvudsakligen motiverats med omtanke om demokratin, vilken enligt förslagsställarens mening hade beskurits allt för mycket i förbundets stadgar. Under den debatt, som fördes inför kongressen, underströks ytterligare denna motivering särskilt av en med syn-dikalismen sympatiserande talare. Denna ställde ”federa-lismen” i motsats till centralismen och förklarade: ”federa-iism, det är demokrati”.*) En annan talare gjorde gällande, att förslaget vore en naturlig reaktion ”mot ledarevälde och byråkrati, för medlemmarnes handlande under eget ansvar, för deras skolning och utbildning till individuell, målmedveten aktion.” Man synes också framförallt ha tillmätt det decentralistiska systemet stor betydelse ur taktisk och strategisk synpunkt. Organisationen skulle — försäkrade man — erhålla större smidighet, och löneframställningarne skulle ”därigenom ske snabbare”. Med ordnade strejker kunna ar-betame ej — hette det vidare — segra över de mäktiga och kapitalstarka arbetsgivareorganisationerna. Fackföreningarne borde därför ”lämnas fria händer att föra ett guerilla-krig mot arbetsgivarne”. Mot detta resonemang genmäldes, att det centralistiska systemet icke kränkte demokratins princip och att det i till-lämpningen visat sig synnerligen ändamålsenligt just med tanke på förbundets skyldighet att trygga alla medlemmars intressen. Ett bifall till förslaget skulle ”giva en liten grupp av förbundsmedlemmar möjligheter att terror isera hela förbundet”. Icke minst ur taktisk synpunkt vore det centralistiska systemet oumbärligt. ”Mot de välorganiserade arbetsgivarne måste vi ha det slutliga avgörandet lagt i en hand, och *) Då förslaget ånyo behandlades av kongressen 1922 yttrade samme talare — en av förbundets funktionärer — bl. a.: ”Gent emot centralismens princip ställes federalismens. Federalismen är kort och gott den fria samverkan av fria människor över allt på varje område. Vill man skapa det ekonomiska villkoret för den federa-listiska samhällsformen, måste man också omintetgöra den centralistiska kapitalismen”.