121 ning av detsamma, varvid man kunnat konstatera, att dessa tendenser odlas av samma personer, som tidigare varit ivriga förespråkare för det decentralistiska systemet.*) Åtskilliga av de motioner, som hade insänts till landsorganisationens kongress år 1922, buro vittne därom. En av förutsättningarne för förbundens medlemskap i landsorganisationen är, att de bibehålla sina centralistiska stadgebestämmelser. Landsorganisationen har, såsom i det föregående antytts, iklätt sig skyldigheter att understödja förbunden ”vid de tillfällen, då arbetsgivarne genom lockout söka hindra organisationsarbetet eller arbetarnes försök att förbättra sina avlöningsförhållanden, ävensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten hotas och arbetarne utestängas vid försök att bilda organisationer samt vid lönenedsättningar”. Landsorganisationens uppgift är alltså så gott som uteslutande defensiv. Det är förbunden, som på detta sätt begränsat uppgiften, vilket skett av omtanke om förbundens själv-bestämningsrätt. Man har velat lägga tyngdpunkten i fråga om fackföreningsverksamheten hos förbunden, vilka anses vara bäst skickade att föra lönerörelser och avsluta avtal med arbetsgivarne inom var sitt område. Landsorganisationen har på så sätt blivit en återförsäkringsanstalt, dock med rätt och skyldighet att, därest så skulle befinnas nödvändigt, direkt deltaga i kampen genom att, i och för undsättning åt i lockout invecklade förbund, förmå andra förbund att förklara sympatiblockader eller sympatistrejker. Den rätten använde den sig av t. ex. år 1909, då storstrejk proklamerades som svar på av Svenska arbetsgivareföreningen iscensatta, mycket omfattande lockouter. Genom att på detta sätt ha begränsat landsorganisationens *) Inom den norska fackföreningsrörelsen ha dessa tendenser framträtt ännu skarpare, kraftigt påverkade av kommunismen. Där framlades år 1921 ett omorganisationsförslag, innebärande en långt gående centralisering inom landsorganisationen, vars ledning skulle tillerkännas betydligt större befogenheter än dem, som förbundens ledningar hittills haft. Förbunden skulle ersättas med lokala sam-organisationer. Se tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. II, band II, sid. 209 och 268!