173 och pälsindustriarbetareförbundet (70,8 %), bokbindareför-bundet (68,8 %) och textilarbetareförbundet (61,2 %). Absolut taget hade textilarbetareförbundet de flesta kvinnliga medlemmarna eller 18,561, varefter följde beklädnads-arbetareförbundet med 11,483, hotell- och restaurangperso-nalsförbundet med 8,540, grov- och fabriksarbetareförbundet med 7,526, handelsarbetareförbundet med 7,519 och livsme-delsarbetareförbundet med 6,289. Någon exakt beräkning beträffande antalet organiser-bara kvinnliga arbetare i vårt land låter sig knappast göra. En approximativ beräkning har givit vid handen, att det skulle finnas minst omkring 150,000 inom fabriksindustrin och därmed jämförliga arbetsområden. Om man medräknar vid jordbruket och i huslig tjänst anställda kvinnor, kommer man till en betydligt högre siffra. Endast en mycket ringa del av lönearbeterskorna i vårt land äro alltså fackligt organiserade. 5. Svensk fackföreningsgeografi. Om man önskat en bild av den svenska fackföreningsrörelsens lokala utbredning, har man varit hänvisad till de olika förbundens medlemsstatistik. En sammanfattning av denna verkställdes först år 1928, varvid 1926 års statistik lades som grund för beräkningarna.*) Material inhämtades emellertid endast från de till landsorganisationen anslutna förbunden, men det torde ganska troget återspegla den svenska fackföreningsgeografin. I den mån en komplettering av detsamma hade varit särskilt önskvärd, borde den i första hand ha gällt textilarbetareförbundet, som med-lemsstatistiskt sett spelar en rätt betydelsefull roll i t. ex. Västergötland, Östergötland och Skåne. Den statistik, var *) Landsorganisationens medlemsantal den 31 december 1926. Avdelningar och medlemsantal på respektive orter. Utgivet av Lands-sekretariatet. Stockholm 1928.