Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Verksamhetsmetoderna - 8. Sympatistrejk, storstrejk och generalstrejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
vederbörande arbetsgivareorganisation. En dylik åtgärd
förutsätter i regel samverkan mellan olika förbund. I vårt
land har man hittills försökt undvika sympatistrejker av
detta slag. År 1909 iscensattes emellertid sådana i stor stil,
såsom svar på av Svenska arbetsgivareföreningen påbjudna
lockouter och sympatilockouter, vilka omfattade omkring
70,000 arbetare. De av landsorganisationen påbjudna
sympatistrejkerna, vilka iscensattes på en och samma dag, den
4 augusti, omfattade omkring 230,000 arbetare, vadan alltså
icke mindre än 300,000 arbetare samtidigt befunno sig i strid.
Denna märkliga arbetskonflikt fick alltså karaktären av
storstrejk. Den svenska fackföreningsrörelsen hade vid detta
tillfälle för första gången anlitat storstrejken såsom
påtryckningsmedel i en strid om arbetsvillkoren. Redan sju år
tidigare, eller år 1902, hade emellertid en liknande
manifestation av fackföreningsrörelsens maktresurser förekommit.
Då företogs nämligen en så gott som allmän
arbetsnedläggelse mom flertalet av fackförbundens verksamhetsområden.
Denna arbetsnedläggelse varade endast tre dagar. Den
gällde icke arbetsvillkoren, utan hade uteslutande ett politiskt
syfte, ingick som ett led i kampen för allmän, lika och
direkt rösträtt. Den hade ej heller tillkommit på tillskyndan
av landsorganisationen, utan hade proklamerats av det
socialdemokratiska arbetarepartiets styrelse, som emellertid
handlade i samråd med fackföreningsrörelsens ledning.
Tanken på en politisk storstrejk hade framförts redan år
1897 inför den femte allmänna skandinaviska
arbetarekongressen och vunnit dennas gillande. Denna kongress hade
nämligen uttalat, att den fullständigt erkände, att de
politiska förhållandena i Sverige gåvo den svenska
arbetareklassen ”en stark uppfordran att göra sig förtrogen med
tanken på en omfattande arbetsnedläggelse som ett effektivt
påtryckningsmedel för rösträttens erövring”, varjämte
kongressen uppmanade Norges och Danmarks arbetare att, ”om
en sådan ytterlighet skulle i Sverige behöva tillgripas, på
det kraftigaste moraliskt och materiellt understödja den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
