Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Verksamhetsmetoderna - 8. Sympatistrejk, storstrejk och generalstrejk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
svenska arbetareklassens försök att tillkämpa sig
medborgerliga rättigheter”.
Frågan om storstrejk som kampmedel i fackliga strider
hade däremot väckts på tal inför landsorganisationens
kongress år 1906. Det var den stora lockouten inom den
mekaniska verkstadsindustrin år 1905, som föranlett en
gjutare-fackförening att hemställa, ”att kongressen måtte taga till
behandling frågan i vad mån en storstrejk skulle kunna
användas som svar på en större lockout”. I sitt utlåtande över
denna hemställan, förklarade landssekretariatet att ”en
storstrejk måste betraktas vara ett allra sista och yttersta
kampmedel, lämpligt att tillgripa som svar på ett hänsynslöst
angrepp från arbetsgivarnes sida, särskilt vid tillfällen, då en
strid fått sådan omfattning, att regelbundet understöd ej
kan åstadkommas till de i striden indragna medlemmarna”.
Och i anslutning till denna förklaring gjorde kongressen ett
så lydande uttalande:
”Kongressen känner sig övertygad om, att sådana situationer
kunna inträffa, då en storstrejk kan vara lämplig att tillgripa såsom
svar på ett angrepp från arbetsgivarnes sida, men finner
kongressen sig förhindrad att närmare angiva de fall och under vilka
omständigheter en dylik åtgärd bör kunna tillgripas samt förklarar på
grund härav, att avgörandet därom i varje särskilt fall bör vila hos
huvudledningen i förening med vederbörande organisationer och de
arbetare saken vidrör”.
Till storstrejken knötos under de därpå följande åren rätt
stora förhoppningar ute i fackföreningarne, medan ledarne i
allmänhet ställde sig tvivlande ifråga om möjligheterna att
kunna framgångsrikt nyttja densamma. Det var särskilt de
unga och s. k. radikala medlemmarne, som trodde att
förut-sättningarne för arbetareklassens seger lågo förborgade i
detta påtryckningsmedel. De läto sig starkt nåverkas av de
syndikalistiska elementen inom arbetarevärlden, för vilka
storstrejken eller, för att använda den syndikalistiska
terminologien, generalstrejken icke blott framstod som ett
ändamålsenligt påtryckningsmedel med tanke på arbetsvillkorens
förbättring, utan även som ett oundgängligt revolutionärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
