238 arbetet. Man utför sitt arbete antingen vårdslöst eller minutiöst noggrant, i bägge fallen för att tilltvinga sig förändringar eller förbättringar i sina arbetsvillkor, vilka icke på annan väg kunna erhållas. Man fuskar och sölar med arbetet med eftertanke, efter metod. Detta är den s. k. lilla sabotagen, under det att den stora sabotagen är grov förstörelse, ekonomisk terror. Det är en reflekterande viljas beslutsamma ingrepp i arbetets gång. —-----------Sabotage är strejkens motsats. Medan i strejk arbetet suspenderas eller nedlägges, vadan striden alltså står utanför arbetet, är sabotage tvärtom kampen, som utkämpas mitt uppe i arbetet, under själva arbetets gång.” *) Syndikalisterna lämnade år 1910 fackföreningarne, förbunden och landsorganisationen och bildade egna organisationer. Inom de s. k. reformistiska organisationerna har man i allmänhet ställt sig tvivlande ifråga om den syndikalis-tiska taktikens ändamålsenlighet. Det är först på de senare åren, som den funnit förespråkare inom dessa organisationer. Kommunisterna förorda sålunda såväl generalstrejk som sabotage och obstruktion som kampmedel. Det torde ha varit på deras tillskyndan som landsorganisationens kongress år 1922 fick mottaga några motioner, vari dessa kampmedel rekommenderades. Med hänvisning till arbetsgivareorganisationernas makt och styrka gjorde man gällande, att den av förbunden och landsorganisationen hittills tillämpade taktiken icke längre vore ur arbetarnes synpunkt ändamålsenlig. ”De öppna striderna äro för dyrbara”. Därför borde i stället obstruktion tillgripas. Arbetsprestationen borde avpassas efter betalningen för arbetet. I de fall strejker icke kunde undvikas, borde de ”utvidgas till sympati- eller generalstrejker”. I en av motionerna yrkades att sådana bestämmelser skulle införas i landsorganisationens stadgar, att landssekretariatet skulle vara skyldigt att sammankalla representantskapet till överläggningar om tillgripande av storstrejk, så snart en tion ’) G. H :son Holmberg: Syndikalismen, dess väsen, teori och taktik. Stockholm 1910.