Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Verksamhetsmetoderna - 9. Sabotage och obstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
del av landsorganisationens medlemmar blivit lockoutad eller
gått ut i strejk. Eventuellt skulle fråga om storstrejks
iscensättande avgöras medelst allmän omröstning inom
förbunden, varvid beslut skulle fattas med enkel majoritet.
Landsorganisationen skulle vara skyldig, ”så långt möjligt är”,
att lämna de strejkande ekonomiskt understöd.
Motionärerna lyckades emellertid icke vinna gehör för
sina förslag. Kongressen godkände praktiskt taget utan
debatt landssekretariatets avstyrkande utlåtande. I detta hade
gjorts följande märkliga uttalande:
”1 lönerörelsearbetet är obstruktionen ett vapen av mindre
betydelse och kan även bliva arbetarne till mycket stor skada, om det
användes så, att industriernas allmänna produktionsförmåga
nedsät-tes, ty första förutsättningen för att arbetarnes ekonomiska ställning
skall kunna förbättras är att tillräckligt gott produktionsresultat
erhålles genom arbetet.”
Förslaget om storstrejks tillgripande så snart ett visst
antal av landsorganisationens medlemmar befunne sig i strid
med sina arbetsgivare betecknade sekretariatet som
orealiserbart. ”Landsorganisationen har”, yttrade sekretariatet,
”redan praktiskt visat, att den anser storstrejken som en under
vissa förhållanden ändamålsenlig åtgärd, men tillgripandet
av en så utomordentlig aktion, som en storstrejk ändock är,
måste alltid vara beroende på att en situation föreligger, som
gör den ofrånkomlig”.
En sådan situation måste anses ha förelegat, då storstrejk
proklamerades år 1909. Såsom i det föregående antytts
var det icke blott det av lockouterna skapade yttre tvånget
som gjorde storstrejken ofrånkomlig, utan mäktiga
psykologiska faktorer gjorde sig även gällande vid detta
tillfälle. En liknande situation uppstod i början av år 1923.
Då iscensattes samtidigt lockouter inom järnbruks-,
sågverks- och pappersmasseindustrierna och kort tid
därefter även inom byggnadsämnesindustrin. Dessa lockouter
omfattade ungefär lika många arbetare som de, vilka
utestängdes år 1909. Sedan någon tid tillbaka pågick
dessutom en mycket omfattande strejk vid skogsavverkningarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
