Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 2. Ett arbetarevänligt uttalande mot strejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
som det fria avtalet skänker, är det, om ej orätt, åtminstone
oklokt och obilligt av arbetarne å sin sida att sätta ett tvång
i dettas ställe.”
När man läser gamla fackfcreningsprotokoll från
fackföreningsrörelsens första år, finner man, att den
uppfattning, som denna liberala tidning uttalade i anslutning till
bagaregesällernas strejk, visst icke var främmande för arbetarne
själva. Man finner många exempel på, hurusom inom
fackföreningarne varnats mot tillgripande av sådana
stridsmetoder, varvid man icke blott anfört rent praktiska
synpunkter, t. ex. sådana som att en strejk är ett tveeggat
vapen, som kan såra även den, som begagnar detsamma, utan
även rent moraliska och principiella skäl, t. ex. att en vägran
att arbeta och framför allt ett försök att tvinga andra att
deltaga i arbetsnedläggelsen vore moraliskt förkastlig. En
person, som deltog i det första svenska arbetaremötet år
1879, gick till och med så långt, att han föreslog en
resolution, vari han betecknade strejken ”i betydelsen av
arbetsinställelse i massa” såsom icke blott onödig, onyttig, och
skadlig utan även olaglig och ytterst straffvärd.
Redan år 1870 hade ett nordiskt arbetaremöte uttalat sig
mot ”varje arbetsinställelse, som av arbetarna företages
samfällt”. Arbetaremötet 1879 lade visserligen i dagen en något
moderatare uppfattning, då det medgav ”att fredliga
arbetsinställelser eller strejker icke kunna anses oberättigade eller
olagliga”, men även då ogillades uttryckligen ”allt tryck och
tvång från de strejkandes sida på andra, som vilja arbeta”.
Det var först vid det tredje svenska arbetaremötet i Örebro
år 1886 som det erkännandet gjordes, att ”strejker, väl
planlagda och utförda, hava visat sig kunna medföra fördelar
för arbetarna, därest de i rätt tid sättas i verket och
anspråken ej överdrivas.” Ännu så sent som år 1890, då det
sista av dessa arbetaremöten hölls, och då det verkliga
arbetareelementet och arbetareorganisationerna tillförsäkrat sig
ett större inflytande på överläggningarna, ville man icke i
första hand rekommendera strejken som medel för
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
