- Project Runeberg -  Den svenska fackföreningsrörelsen /
258

(1934) [MARC] Author: Sigfrid Hansson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 4. Åkarpslagen n:r 2 och Lex Hildebrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

258

Åkarpslagen. Även om bestämmelsen om straff för
skadegörelse kunde anses vara riktig i och för sig, hade förslaget
karaktären av en klasslag, i synnerhet som det tydligen
endast gällde av arbetare iscensatta strejker och icke av
arbetsgivare föranstaltade lockouter. Därtill kom, att det
avsåg att kriminalisera även själva avtalsbrottet, vilket måste
anses icke stå i överensstämmelse med svensk
rättsuppfattning. I den offentliga debatten erhöll lagförslaget
benämningen Åkarpslagen n:r 2.

Syftet med den andra delen av förslaget var, som sagt,
att åstadkomma förbud mot s. k. samhällsfarliga strejker.
Detta förbud skulle främst drabba de stats- och
kommun-anställda — järnvägsmän, arbetare vid renhållnings-, vatten-,
gas- och elektricitetsverk etc. — men även lantarbetarne,
som hade börjat organisera sig året innan förslaget
framlades och på ett par platser anordnat strejker. De
stats-och kommunanställda skulle bindas vid tjänstemäns
ansvar, men utan att erhålla motsvarande trygghet ifråga
om anställningen och övriga med ett sådant ansvar förenade
fördelar.

Regeringen lyckades utan svårighet vinna bifall för sitt
förslag i första kammaren. I andra kammaren förkastades
det emellertid med 112 röster mot 110, och det blev
följaktligen icke upphöjt till lag.

År 1908 gjordes ett nytt försök att engagera lagstiftningen
mot fackföreningsrörelsen. En av högerpartiets
representanter i andra kammaren, fil. d:r Karl Hildebrand, väckte
då en motion, vari påyrkades sådana ändringar i
tryckfrihetsförordningen, att fackorganisationernas offentliga
meddelanden om blockader, strejkbryteri etc. skulle om inte
helt och hållet omöjliggöras så i varje fall i hög grad
försvåras. Detta lagförslag, som i den offentliga debatten
benämndes Lex Hildebrand, vann icke riksdagens
godkännande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 17 23:07:46 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfackror/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free