Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Åtgärder mot arbetsinställelser - 3. Från legostadgan till Åkarpslagen - 4. Åkarpslagen n:r 2 och Lex Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
ning och förslag i syfte att undanrödja lagens karaktär av
klasslag. Ännu år 1933 hade emellertid intet sådant
förslag framlagts av regeringen.*)
4. Åkarpslagen n:r 2 och Lex Hildebrand.
Anslutningen till fackföreningarne ökades undan för
undan. Fackföreningsrörelsen grenade ut sig till nya
arbetsområden, började vinna anhängare bland de stats- och
kom-munanställda och bland lantarbetarne. Denna rörelses
utbredning medförde motsvarande landvinningar för det
socialdemokratiska partiet, och det dröjde inte många år förrän
detta såg sig vara i stånd att mobilisera en stor arbetarehär
för en politisk aktion, som vållade de maktägande betydligt
mera bekymmer än det, som de sporadiska lönerörelserna
och strejkerna hade åstadkommit. På våren 1902
proklamerade sålunda partiet tre dagars arbetsnedläggelse till förmån
för kravet på allmän, lika och direkt rösträtt. Icke mindre
än omkring 120,000 arbetare deltogo i denna politiska
storstrejk, trots Åkarpslagen och trots myndigheternas hotfulla
uppsyn.
Denna lika märkliga som mäktiga strejk gav regeringen
anledning att vidtaga åtgärder i syfte att återigen engagera
lagstiftningen mot fackföreningsrörelsen. En proposition
förelädes sålunda 1905 års riksdag, vari föreslogs dels straff
för avtalsbrott under vissa förhållanden och dels generellt
strejkförbud för arbetare i s. k. allmän tjänst.
Det först nämnda ville man åstadkomma medelst ett
sådant tillägg till strafflagen, att en arbetare, som genom
arbetsnedläggelse före avtalstidens utgång åstadkommit ”fara
för grov skada å egendom” eller ”för människors liv och
hälsa”, kunde dömas till böter eller, om skada verkligen
inträffade, till fängelse.
Till sin tendens och även med avseende på sitt
rättsprm-cipiella underlag var denna del av förslaget en pendang till
*) Se vidare tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. V, band I,
sid. 278 och 302.
Fackföreningsrörelsen.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
