274 vidare åtgärder till arbetsfredens främjande ”genom lagstiftning eller på annat sätt”*). Vid 1926 års riksdag väcktes trenne motioner**) i samma ärende, den ena med yrkande om ny skrivelse till regeringen angående obligatoriskt skiljedomsförfarande ”ifråga om arbetsavtal för särskilt viktiga arbetsområden”, och de båda andra med hemställan ”dels om obligatorisk skiljedom och därmed förenat förbud för arbetsinställelse såväl i arbets-tvister, där stat och kommun är part, som i alla slag av tvister angående arbetsavtals rättsliga innebörd och tillämpning, och dels om skyldighet för part i annan arbetstvist att även, där sådant icke är genom avtal föreskrivet, meddela motparten underrättelse viss tid innan arbete in-ställes.” Arbetsfredsdelegationen kom att bestå av tre s. k. opartiska ledamöter, tre representanter för arbetsgivareföreningen och tre representanter för landsorganisationen. De sistnämnda avsade sig i början av år 1927 uppdraget med anledning av att den folkfrisinnade regeringen hade tillkännagivit, att den, utan att avvakta resultatet av delegationens undersökningar, ämnade förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om obligatoriskt skiljedomsförfarande i rätts-tvister. Regeringen entledigade därefter även arbetsgivarerepresentanterna. Är 1928 framlade den förslag till lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol, vilka godkändes av riksdagen med vissa ändringar. För denna lagstiftning lämnas en kort redogörelse i efterföljande kapitel. Under behandlingen vid 1925 års riksdag av en motion angående den s. k. åkarpslagen framfördes krav på lagstiftning till skydd för tredje mans rätt till neutralitet i arbets-konflikter. Detta krav föranledde då icke något riksdagsbeslut men återupprepades år 1929. *) Se tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. V, band I, sid. 319 och 564 samt årg. VI, band T. sid 115! **) N :o 89 I kam. samt n :o 192 och 283 II kam. Se tidskriften Fackföreningsrörelsen, årg. VI, band I, sid. 145.