289 emellertid att även giva det skriftlig form. I så fall brukar det benämnas personligt kontrakt. Professor Östen Undén har definierat arbetsavtalet sålunda : ”Arbetsavtalet utgör den juridiska grundvalen för en mycket stor del av allt arbete, som inom samhället förrättas. Undantar man familjemedlemmars sysslor i familjens direkta tjänst, de självständiga jordägarnes, företagarnes m. f 1 :s arbete för egen räkning, ämbets- och tjänstemännens prestationer på grund av deras innehavda befattningar, vetenskapsmännens, tortattarnes och konstnärernas fria arbeten, har man väl nämnt de flesta mer betydande områden, där arbete förrättas utan att vara reglerat genom en privat överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare, ett arbetsavtal.” Kollektivavtalet är däremot, såsom framgått av det föregående, en frukt av den produktions- och arbetsavtalskollek-tivism, som den ekonomiska utvecklingen framtvingat under det senaste århundradet. Det har emellertid kunnat utformas först i och med fackföreningsrörelsens framträdande. Ty, den främsta förutsättningen för kollektivavtalets tillblivelse var att det fanns arbetareorganisationer, som kunde bliva part i avtalet. Kollektivavtalet ingås nämligen alltid mellan å ena sidan en sammanslutning av arbetare, vanligen en fackförening eller ett fack- eller industriförbund, och å andra sidan antingen en enskild arbetsgivare eller en sammanslutning av arbetsgivare. Alltså: det fordras alltid en sammanslutning på arbetaresidan, vilket däremot icke är nödvändigt beträffande motparten. Kollektivavtalet är en allmän överenskommelse om de arbetsvillkor, som inom ett yrke eller ett företag skola iakttagas mellan arbetsgivare och arbetare under viss överenskommen tid, d. v. s. uti alla de individuella arbetsavtal, som inom detta yrke eller företag komma till stånd under kollektivavtalets giltighetstid. I kollektivavtalet sker icke någon utfästelse om utförande av något visst arbete, ej heller om utbetalande av lön till någon viss arbetare. Fackföreningsrörelsen. 19