Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Arbetsavtal och kollektivavtal - 2. Skillnaden mellan arbetsavtal och kollektivavtal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Arbetsavtalet och kollektivavtalet äro alltså två skilda
begrepp. Arbetsavtalet är grundläggande för kollektivavtalet
så till vida, att det tar sikte på själva arbetsanställningen,
medan kollektivavtalet reglerar arbetsavtalet så till vida, att det
automatiskt korrigerar de i det senare angivna
arbetsvillkoren.
För alla, vars erfarenheter om fackföreningsrörelsen och
arbetsförhållandena icke äro begränsade till det senaste
decenniet, framstår kollektivavtalet såsom en mycket värdefull
principiell vinst för arbetarnes fackliga organisationer. Den
reella vinsten för arbetarne själva i deras egenskap av
löntagare torde ej vara mindre värdefull. För dem, som följt
fackföreningsrörelsens strävanden sedan den tiden, då det
gällde att förmå arbetsgivarne att erkänna arbetarnes
föreningsrätt och deras krav på rätt att få kollektivt förhandla
om arbetsvillkoren, ter sig kollektivavtalet såsom "inseglet
på fackföreningsrörelsens erkännande”, för att ännu en gång
citera professor Undén.
Fackföreningsrörelsen kunde nämligen icke känna sig
tillfreds med ett enbart teoretiskt och principiellt erkännande
av förenings- och förhandlingsrätten, utan nödgades — ofta
med hjälp av strejken — tvinga fram kollektivavtalet såsom
en garanti för de förbättringar av arbetsvillkoren, som i
regel utgjorde den reela vinsten av denna rätts erkännande,
och kollektivavtalet blev på så sätt ”en lag om
arbetsförhållandena, en lag stiftad av arbetsgivaren och fackföreningen
gemensamt”.
Eftersom arbetarnes bemödanden att få till stånd
kollektivavtal utgjorde ett led i deras strävan att tillförsäkra sig
största möjliga andel i det ekonomiska utbytet av
företagareverksamheten, var det naturligtvis först och främst
materiella motiv som förestavade arbetsgivarnes motstånd mot
dessa bemödanden. Men de sociala fördomarne gjorde sig
också starkt gällande. För de arbetsgivare, som genom
tradition och uppfostran hade bibringats den uppfattningen,
att de allena ägde makten och beslutanderätten över
arbetsförhållandena, var det givetvis motbjudande att nödgas
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
