339 organisationen i samråd med kooperativa förbundet och centralförbundet för socialt arbete anordnade en allmän dyr-tidskongress. Frändskapen mellan landsorganisationen och partiet har även manifesterats vid de skandinaviska arbetare-kongresserna och vid de internationella socialistiska kongresserna. 3. Kollektivanslutningens omfattning. De till landsorganisationen anslutna förbunden och flertalet av de förbund, som icke äro anslutna till densamma, torde även betrakta det socialdemokratiska partiet som ”den naturliga och självskrivna bäraren av den svenska arbetareklassens politiska strävanden.” I regel ha de emellertid icke gjort någon politisk deklaration i sina stadgar och program. I de fall uttalanden ha gjorts om samarbete med partiet ha dessa begränsats till att gälla sociallagstiftningen. Å andra sidan ha förbunden i regel icke haft någonting att invända mot, att deras avdelningar förmedla medlemskap i partiet för sina medlemmar. Inom de flesta förbunden ha likväl upprepade gånger krav framförts om förbud för avdelningarne att på detta sätt stödja partiet, men förbundskongresserna ha icke funnit anledning att bifalla desamma. Sågverksindustriarbetareförbundets kongress beslöt år 1923 att utfärda ett sådant förbud, men detta väckte så stark opposition inom vissa av förbundets avdelningar, att kongressen fann sig föranlåten att upphäva detsamma tre år senare. Förbudskravet har under de senaste åren huvudsakligen motiverats med en hänvisning till, att det socialdemokratiska partiet numera icke är det enda parti, som gör anspråk på att företräda arbetareklassens politiska strävanden. Vid sidan om detta parti finns ju ett kommunistiskt parti med anhängare inom fackföreningsrörelsen. Men eftersom förbudskravet funnit sina ivrigaste anhängare bland de med det kommunistiska partiet sympatiserande fack-