Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Den politiska inriktningen - 3. Kollektivanslutningens omfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
föreningsmedlemmarne, och eftersom detta parti
energiskt hävdat den meningen, att det icke kan bli tal om, att
fackföreningsrörelsen skall iakttaga politisk neutralitet, även
om det icke får förekomma att fackföreningarne, förbunden
och landsorganisationen gynna ett visst parti, har man icke
kunnat värja sig för den misstanken, att förbudssträvandena
strängt taget endast förestavas av det kommunistiska partiets
önskan att bereda konkurrentpartiet svårigheter. Detta
framhölls av metallindustriarbetareförbundets styrelse, då
den år 1919 avgav utlåtande över ett par motioner, vari
ifrågavarande krav hade framställts. Förbundsstyrelsen
gjorde nämligen den anmärkningen, att kravet egentligen
mera gällde ”formen för anslutning till Sveriges
socialdemokratiska arbetareparti, än s. k. politisk neutralitet eller
särskillnad”. Styrelsen betecknade emellertid den kollektiva
anslutningsformen som föråldrad och ansåg att det för
fackföreningsrörelsens egen skull vore lyckligt om denna
tvistefråga bringades ur världen. Den önskade därför, att
kongressen skulle bifalla motionerna så tillvida, att den uttalade
sig ”mot fackföreningarnes kollektiva anslutning till
politiska partier, men att givetvis fackföreningsmedlemmarne då
i stället böra individuellt ansluta sig till det parti, vars
program kan av dem omfattas.” Kongressen uttalade sig ocxså
”bestämt mot förbundets underavdelningars —
avdelningar-nes liksom verkstadsklubbarnes — kollektiva anslutning till
något av de politiska partierna”, men den vägrade att
bifalla ett yrkande gående ut på, att den kollektiva
anslutningen skulle upphöra senast den 31 december samma år.
Kongressen ville nämligen endast uttala sig mot denna
an-slutningsform, men icke utfärda något förbud.
Detta hade till följd, att förbudskravet upprepades, då
kongressen sammanträdde år 1922. Förbundsstyrelsen gjorde
sig även denna gång till tolk för den uppfattningen, att
kollektivanslutningen borde ersättas med individuell
anslutning, men något förbud mot den förstnämnda anslutnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
