342 Av denna utredning framgick, att antalet till partiet kollektivt, genom fackföreningar anslutna fackföreningsmedlemmar utgjorde 51,098 eller 45,i % av hela antalet fackföreningsmedlemmar, medan antalet till partiet icke anslutna fackföreningsmedlemmar utgjorde 62,089 eller 54,9 %. Antalet partienrolerade fackföreningar utgjorde vid samma tid 820 eller 42,4 % av hela antalet fackföreningar, vilket uppgick till 1,936. Av vissa fackförbunds medlemsantal utgjordes 70, 80, ja ända upp till 95 % av partimedlemmar. Reservationsrätten i fråga om partimedlemskapet hade använts av endast 1,615 fackföreningsmedlemmar under åren 1908—1911. Partiet ägde vid tredje kvartalets slut 1911 64,979 medlemmar. Nära fyra femtedelar av samtliga medlemmar voro kollektivt anslutna genom fackföreningar och ungefär nio tiondelar av samtliga till partiet, genom arbetarekommunerna anslutna organisationer voro fackföreningar. Endast 4,23 % av partimedlemmarne voro anslutna genom politiska föreningar, klubbar etc. medan nära en sjättedel av hela medlemsantalet bestod äv s. k. enskilda medlemmar, det vill säga personer, som voro anslutna direkt till arbetarekommunerna utan förmedling av fackliga eller politiska organisationer. Sedan denna utredning verkställdes torde en förskjutning ifråga om proportionen mellan antalet fackföreningsmedlemmar och partiets medlemsnumerär ha ägt rum. I slutet av år 1929 beräknades antalet fackföreningsmedlemmar till omkring 600,006 och partiets medlemsantal till 234,962. På varje hundratal fackföreningsmedlemmar kommo alltså 39 partimedlemmar. Partiets medlemsstyrka i förhållande till fackföreningarnes i fjorton av de städer, där partiet hade den största utbredningen den 31 december 1929, kan utläsas ur följande tabell: