- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
43

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Konungen, hans marskalk och sju vise mästare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KONUNGEN, HANS MARSKALK OCH SJU VISE MÄSTARE.
43
staden varda förstörd. Men derinne voro sju vise mästare, hos
hvilka borgarne sökte råd i denna sin nöd. Den förste
mästaren svarade: »För denna dagen vill jag bevara staden och
de heliga männens lekamen.» Och så gick han ut till
konungen och handlade om fred, och lade sina ord så väl, att
konungen lät bestå med stadens stormning till följande dagen;
men då infann sig den andre mästaren i samma ärende och
äfven då blef stormningen uppskjuten, och så gick det sex
dagar igenom; men då svor konungen, att icke längre låta sig
uppehållas, utan begynte tidigt den sjunde dagen med all makt
storma staden. Då lupo borgarne i stor förskräckelse till den
sjunde mästaren och bådo honom hjelpa dem. Han svarade:
«Frukten icke, jag skall göra så, att konungen skall fly
härifrån med allt sitt folk, och eder skall ingen skada ske.»
Derefter påtog han sig en sällsam och underlig klädnad af idel
påfogelfjädrar och tog två glödande svärd i sina händer och
gick dermed upp på det högsta torn, som fanns i hela staden,
der fienderne väl kunde se honom, och begynte der svänga
svärden rundt omkring sig och stundom taga dem i sin mun.
När fienderna det sågo, sade de till sin konung: »Herre, se
öfverst på tornet i staden, hvilket stort undertecken der sker!
Säkert är det de christnes gud, som kommit neder från
himmelen för att slå oss ihjel med dessa svärd, om vi blifve här
längre qvar.» Då konungen hörde detta tal och såg den
underbara synen, blef han tvehogsen och frågade: »Hvad skola vi
göra?» De svarade: »Låtom oss hastigt draga härifrån, på det
icke de christnes gud må förgöra oss allesamman.» Då flydde
konungen med allt sitt folk, och när de Romare detta sågo,
jagade de med all makt efter dem och slogo konungen ihjel
och en stor hop af hären, så att få kommo undan. Och blef
på detta sätt en väldig här öfvervunnen genom en mans list.
Sedan kejsarinnan slutat denna berättelse sade hon:
»Likasom denne marskalken icke aktade att för snöd vinning sälja
sin egen hustrus ära, så aktar ock eder son, för sin begärelse
efter makt och välde, icke eder ära; derföre gören eder af med
honom, såsom konungen gjorde med sin marskalk; och likasom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free