Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Drottningen i tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DROTTNINGEN I TORNET.
49
kärlek, han derigenom fattat för henne, icke lemnat honom
någon ro hvarken natt eller dag. Äfven drottningen berättade, att
hon ock drömt om honom, och han lade sedan sina ord så väl,
att drottningen blef honom af hjertat huld, och då de skiljdes
åt, skänkte hon honom en kostelig guldring, som hon af
konungen erhållit till ett kärlighetstecken. Riddaren var sedan ofta
i tornet hos drottningen, men försummade under tiden icke att
hålla sig väl i konungens ynnest, så att denne slutligen
utnämnde honom till sin marskalk och ständigt ville hafva honom
med sig, när han red ut att jaga eller eljest att förlusta sig.
En dag, då de länge jagat tillsammans, kände de sig trötta och
lade sig att hvila ute på marken. Riddaren insomnade och
sträckte i sömnen ut handen, hvarpå guldringen satt, som han
fått af drottningen. Konungen tyckte sig känna igen den och
undrade mycket om det kunde vara densamma, som han gifvit
sin gemål; dock ville han härom ingenting säga åt riddaren.
Denne märkte likväl, sedan han vaknat, att konungen ofta
betraktade ringen, hvaraf han anade oråd och lagade så, att han
var hemma något före konungen, då han genast skyndade genom
den hemliga ingången in i tornet. Här lemnade han ringen tillbaka
till drottningen i det han sade, att han fruktade, det konungen
snart skulle komma och spörja henne efter ringen, samt
skyndade så tillbaka i sitt hus. Konungen kom ock straxt efter
honom och sade till sin gemål: »Låt mig se den ringen, som jag
gifvit dig till ett kärlighetstecken.» Hon frågade hvarföre han
just nu ville se denna ring; men då blef han så mycket
ifrigare och yrkade, att hon genast måtte visa honom den. Hon
öppnade nu ett skrin, och se, der låg ringen bland hennes
andra klenoder. Då sade konungen: »Huru liknar han icke den
ring, som riddaren i dag bar på sitt finger! Jag trodde icke
annat, än att det var samma ring; men jag ser nu, att jag gjort
dig orätt.» Drottningen svarade: «Herre, det är icke så
förunderligt, att riddarens ring och min likna hvarandra; men väl,
att J kunnen hafva misstankar mot mig, det Gud eder
förlåte!»
På detta sätt blef konungen illa bedragen derigenom, att
han förlitade på sitt fasta torn, att ingen skulle kunna komma
Sv. Folksagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
