Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Drottningen i tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
50
DE SJU VISE MÄSTARE.
derin mer än han allena. Då nu riddaren fann, att konungen
var så lätt att narra, vardt han allt dristigare, så att han
någon tid derefter anställde ett stort gästabud och gick till
konungen och sade: »Min käresta har kommit hit till mig ifrån
sitt hemland, och jag har derföre beredt ett gästabud, hvarvid
jag ödmjukeligen ville bedja eder, herre konung, att vara min
och hennes gäst, hvilket för oss vore en stor nåd och glädje.»
Konungen svarade: »Den nåden vill jag gerna visa dig, och mer
än det, om du det önskar.» Riddaren tackade i all ödmjukhet
och skyndade så upp i tornet, der han underrättade
drottningen om hvad han ämnade företaga. Derföre, då konungen kom
in i riddarens sal, blef han emottagen af denne och drottningen;
men då konungen såg henne, blef han på det högsta förvånad
och sade till riddaren: »Hvem är denna sköna qvinna?»
Riddaren svarade: »Det är min käresta, om hvilken jag i dag med
eder talat.» Äfven hon bad nu konungen vara en välkommen
gäst och gladeligen undfägna sig med hvad de hade att bjuda
honom. Då konungen hörde henne tala, blef han ännu mera
förundrad och sade för sig sjelf: »Huru lik är icke denna qvinna
min hustru till ansigte, vext och målföre och hela sin
skickelse! Men då riddaren såg konungen tankfull, bad han, så
snart måltiden var slutad, drottningen sjunga en visa för
honom, och då konungen hörde den, sade han vid sig sjelf: »Det
är ändock min hustru; men huru har hon kunnat komma hit,
då jag ensam eger nycklarne till tornet.» Och i detsamma
låtsade han, som hade han hastigt blifvit sjuk och måste lemna
laget, och så snart han var tillbaka i slottet, skyndade han in
i tornet; men drottningen hade genom den hemliga ingången
hunnit dit långt förr än han, och satt redan der i sina vanliga
kläder, då han trädde in till henne. Då tog han henne i famn
och sade: »0 min käraste hustru, nu har jag för andra
gången svårt försyndat mig mot dig.» Hon frågade huru. Han
svarade: »Jag har i dag gästat hos en riddare, hvars käresta
var dig så i allo lik, att jag ännu aldrig sett någon sådan
likhet. Derföre skyndade jag hit att se, om det ändock icke var
du, och nu finner jag dig här före mig.» Drottningen sade: «Ja,
deri hafven J svårligen syndat emot mig, ty väl veten J, att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
