Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Drottningen i tornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DROTTNINGEN I TORNET.
51
detta fasta torn kan ingen inkomma, utom J allena; dessutom
säger förnuftet, att den ena menniskan kan vara lik den andra.»
Följande dagen kom riddaren till konungen och sade:
»Nådige herre, J hafven visat mig så mycken ynnest, att jag gerna
skulle önskat all min tid få vara i eder tjenst; men nu har
min käresta väckt min åtrå efter hemmet, och beder jag
derföre om orlof. Dock har jag ännu en annan bön till eder,
herre konung!» Konungen frågade: »Hvilken då?» Riddaren
svarade: »Jag ville här, innan jag reser hemåt, taga min käresta
till äkta, och beder derföre ödmjukeligen om den stora nåden,
att jag måtte få henne af eder hand i hvars mans åsyn.»
Konungen lofvade det, och riddaren gjorde derefter allt tillreds till
sitt bröllop och med detsamma till sin afresa. När nu
bröllopsdagen inföll, bad han konungen emottaga honom och hans
käresta i kyrkan. Det gjorde ock konungen, och då nu hans
egen drottning, hvilken han mente vara riddarens käresta,
inkom i kyrkan, gick han sjelf henne till möte och lade hennes
hand i riddarens, hvarefter presten vigde dem tillsamman. Så
snart vigseln var förbi, sade riddaren: »Nådige konung, skeppet
väntar och vinden är god; derföre vill jag genast afsegla, och
beder allenast, att J villen ledsaga mig och min hustru till
skeppet och under vägen förmana henne, att hon älskar mig af
hjertat samt har mig och ingen annan kär.» Konungen svarade:
»Det gör jag gerna,» och derefter sade han till drottningen:
»Käraste fru! denne riddaren är nu eder äkta man; honom
skolen J älska i nöd och död, och vara honom lydig och trogen i
alla måtto, såsom J pligtig ären inför Gud och menniskor.»
Sedan han detta sagt, lemnade han henne i riddarens händer
och sade: »Farer nu hädan med frid! Gud han eder nådeligen
ledsage och bevare!» Riddaren och drottningen bugade och
tackade, stego om bord, läto hissa seglen, och seglade så bort
med gynnade vind. Den gode konungen stod länge på stranden och
såg efter fartyget, till dess det ej mera syntes, hvarefter han,
sorgsen i hågen, ty riddaren hade blifvit honom kär, gick upp
till slottet och så i tornet. Men då han här icke fann
drottningen, begynte hela hans kropp att skälfva, ty han började nu
frukta, att han var besviken, och då han till slut, efter mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
