Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
DE SJU VISE MÄSTARE.
mig med eder till hofvet.» Det gjorde hertigen och berättade
för konungen hvad ynglingen sagt. Äfven nu flögo korparne
öfver konungen och skriade. Ynglingen hörde en stund på
deras skri, sedan sade han till konungen: »Nådige konung, nu vet
jag hvad dessa korpar af eder begära. De äro två hanar och
en hona; den äldre hanen bodde med honan tillsammans i ett
bo, der hon kläckte ut den unge hanen; men som det vid den
tiden var stor hungersnöd i landet, att både menniskor och djur
ledo mycken brist, flög honan ur boet att söka sin föda och
vårdade sig ej om ungen; men fadren öfvergaf honom ej, utan födde
upp honom, till dess han kunde flyga ut och sjelf skaffa sig föda.
Sedermera har modren kommit tillbaka till ungen och vili nu
hafva honom hos sig; men det vill fadren icke lida, emedan hon
öfvergifvit honom under nödens tid. Modren åter påstår, att
hon lidit ve och vånda för hans skull, då hon födde honom, och
menar sig derföre hafva mera rätt till ungen än fadren.
Härom tvista de nu och vilja att J, såsom en rättrådig domare,
skolen slita deras tvist och döma, hvilkendera af dem skall hafva
ungen och glädja sig af honom.» Konungen sade: »Efter de
sådant begära, så vill jag ock derom döma efter mitt bästa
förstånd, och alldenstund, modren, när nöd var på färde, öfvergaf
ungen, så tyckes mig rätt vara, att hon med honom hafver
intet vidare att beställa. Det hon föregifver, att hon vid hans
födelse lidit stor vånda och pina; dertill svarar jag, att så snart
ungen var född, vände sig denna vånda i så mycket större glädje.
Alltså dömer jag, att den unga korpen skall stanna hos sin
fader.» När korparne hörde denna dom, flögo de bort med stort
skri och syntes sedan aldrig mera. Men konungen frågade
ynglingen hvad han hette. Han svarade: »Alexander.» Då sade
konungen: »Käre Alexander, härefter vill jag vara din fader;
du skall få min dotter till äkta och efter mig blifva en konung
öfver all Egypti land.» Ynglingen. tackade högeligen för en så
stor ynnest och blef sedan en lång tid vid konungens hof, der
han alltid var den bäste i alla ridderliga öfningar och blef af
konungen och allt folket högt älskad.
Vid samma tid var det en kejsare vid namn Cyrus, som
hade det ryktet om sig, att han öfvergick alla andra förstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
