Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN UPPFYLLDA SPADOMEN OCH DE BÅDA VÄNNERNE.
61
och herrar i tornerande, fäktande och skjutande, så ock i
visdom och förstånd, och att hvem som ville lära rätt ridderliga
seder, den borde komma till hans hof. När Alexander hörde
sådant rykte, gick han till konungen och sade: »Nådige konung
och käre fosterfader! hela verlden talar om kejsar Cyrus och
huru man vid hans hof kan få lära mera än eljest någorstädes;
derföre ville jag bedja eder, att äfven jag måtte få begifva mig
dit, på det jag må blifva väl förfaren i alla de stycken, som
höfvas en riddare.» Konungen svarade: »Detta behagar mig väl,
och må du gerna taga med dig så mycket penningar du
behöfver härtill; men bäst är väl, att du dessförinnan håller
bröllop med min dotter.» Alexander svarade: »Käre fader, ännu
är jag icke värdig den stora hedern att blifva eder svärson; men
då jag fått vara en tid vid kejsar Cyri hof, så tänker jag, att
jag skall bättre passa dertill, beder fördenskull, att med
bröllopet må anstå till dess jag kommer tillbaka.» Konungen sade:
»Ske då, såsom du önskar.»
Så for Alexander till kejsar Cyrus, och då han kom inför
kejsaren, föll han höfviskt på knä och helsade honom sålunda
med stor vördning. Kejsaren stod upp af sin stol, kysste
ynglingen och frågade honom hvem han var och från hvad land
han kommit. Alexander svarade, att han var konungens af
Egypten arfving, och att han kommit till kejsaren för att få
tjena honom och vid hans hof lära ridderliga seder. Kejsaren
svarade: »Gud låte dig vederfaras allt hvad godt är! Du skall
varda min käraste tjenare, och vid bordet vill jag endast af din
hand emottaga maten.» Derefter tillsade han sin marskalk att
anvisa Alexander de rum, han skulle bebo, och lät ynglingen
straxt begynna sin tjenst, hvari han skickade sig så väl, att
kejsaren fattade för honom stort behag, och han blef väl liden af
hvar man.
Nu kom ock till kejsarens hof konungens son af Israel,
Lodvich benämd, att likaledes der tjena, och var hans syssla att
frambära till kejsaren hans dryck. Denne unge herre var i
allo så lik Alexander, att man icke kunde känna dem åtskiljs,
och de fattade snart för hvarandra sådan innerlig vänskap, som
hade de varit köttslige bröder. Enda åtskillnaden dem emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
