Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN UPPFYLLDA SPADOMEN OCH DE BÅDA VÄNNERNE.
63
-
―
hvarföre har han sändt densamma till mig, som han dock icke
sett mer än en gång?» Alexander svarade: »Ädla jungfru!
Han är konungens son af Israel, som är mycket rik och
mäktig, och kan väl gifva eder många sådana gåfvor. För hvad
orsak han nu har sändt eder dem, det kunnen J nog sjelf
tänka. Men det vill jag eder förtro, att han nu ligger
dödssjuk för den stora kärlighets skull, han till eder hafver, och
om han derigenom blefve död, voren J dertill vållande.
Derföre trösten honom medan ännu tid är.» »Icke må du
Alexander,» svarade jungfrun — »råda mig att gifva honom
min kärlek; det gör jag icke, derföre gå ifrån mig och låt
mig aldrig mera höra derom.» Då Alexander förnam dessa
ord, bugade han sig och gick. Men morgonen derefter
vandrade han åter ut i staden och köpte lika många ädla stenar
som dagen förut, samt lemnade dem ånyo till kejsarens dotter,
på Lodvichs vägnar. Då jungfrun såg dessa kosteliga klenoder,
blef hennes anlete blidt och hon sade: »Alexander, mig undrar
storligen, att du, som sett mig så ofta, icke beställer dina
egna ärender heldre än en annans.» Alexander svarade: »Hvem
som har en stallbroder, honom skall han älska likasom sig
sjelf, och beder jag eder nu för Guds skull, låten honom icke
dö.» Hon sade: »Alexander, gå bort ifrån mig, ty af dig gitter
jag, icke mera höra sådana ord.» Men Alexander gick för
tredje gången ut i staden, och köpte åter lika många ädla
stenar som förut, dock detta allt Lodvich ovetande, samt
lemnade dem liksom förut till kejsarens dotter. När hon nu såg,
att han ej stod att afråda, sade hon: »Alexander, är det så
fatt med Lodvich, så tillsäg honom, att han kommer hit till mig,
och jag vill då taga emot honom.» Häröfver blef Alexander
storligen förnöjd, gick till sin stallbroder och sade: »Lodvich,
var nu vid gladt mod, ty jag har friat för dig till kejsarens
dotter och hon vill vara dig hörsam; red dig för den skull till
att i afton gå till henne.» Då Lodvich det hörde, tycktes
honom såsom vaknade han ifrån en svår dröm, och vardt han
straxt frisk och helbregda.
Så snart det led mot qvällen, gick han till Florentina, och
dröjde hos henne till morgonen. Då nu kärlighet var kommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
