Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62
DE SJU VISE MÄSTARE.
var, att Alexander var något starkare än Lodvich. Nu hade
kejsaren en enda dotter, kallad Florentina, som efter hans död
skulle besitta riket. Henne älskade han högeligen, ty hon var
öfvermåttan vän och fager. Kejsaren lät alltid henne bevisas
samma heder, som visades honom sjelf, så att, när man bar till
honom en rätt, bar man ock alltid en till hans dotter, hvilket
var Alexanders syssla, och fick den fagra Florentina härigenom
till honom stort behag, så att han hvar dag måste vara i
hennes närvaro. En dag hände sig, att Alexander hade något
att beställa annorstädes, så att Lodvich gjorde hans tjenst och
frambar maten till kejsaren och hans dotter, hvilken, så lika
än båda ynglingarne voro hvarandra, dock straxt märkte, att
det icke var Alexander, hvarföre hon sporde den fremmande
ynglingen hvad hans namn var, och hvadan han var kommen.
Han svarade, att han hette Lodvick och var konungens af Israel
son, samt nu hennes faders tjenare. Då helsade hon honom -
och sade: »Gud bevare dig!» Han bad, att hon med nådigt
öga ville anse honom, och gick så bort. Straxt derefter
ankom Alexander, och då ingen var i salen, gjorde han så väl
Lodvichs som sin syssla hos kejsaren.
Sedan måltiden var slutad, gick Alexander till Lodvich,
hvilken han fann liggande såsom vore han illa sjuk. Alexander
frågade hvad som fattades honom, och han svarade: »Jag hafver
svåra ondt och fruktar jag aldrig blifver frisk igen.» Alexander
frågade hvar det onda kändes som värst. Lodvich svarade: »I
hjertat.» Alexander sade: »Då kan jag väl tänka hvarifrån det
kommit. Du har i dag i mitt ställe burit maten till kejsarens
dotter, och hon har med sin skönhet dragit till sig ditt hjerta.»
Lodvich svarade: »O Alexander! ingen af alla de läkare, som
här i verlden äro, kunde hastigare hafva funnit rätt på min
sjukdom, än du nu gjorde; men det säger jag dig förvisso,
den sjukdomen blifver orsak till min död.» Alexander mälte:
»Var vid godt mod, jag vill så laga, att du ej skall dö deraf.»
Straxt gick Alexander ut i staden och köpte der för sina
penningar ett handkläde fullt med ädla stenar, dem han gaf
kejsarens dotter på Lodvichs vägnär. Hon sade: »Säg mig,
Alexander, hvarest har Lodvich öfverkommit en så stor skatt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
